Äntligen har pappa fått besked om en lägenhet på Särskilt boende. Vi har väntat 3½ månad och i går ringde biståndsbedömaren och sa att det fanns en lägenhet ledig från 27 december. Det blir på Fredslund, någon mil norr om Mariestad. Den skall bara tapetseras först.

I dag var Claes-Göran och jag där och kollade och tackade ja. Pappa var inte med men han är glad över vad han får. Ringde och berättade och han lät riktigt uppåt. Inte minst över att få maten lagad i samma hus, där man känner matdoft och får gemenskap vid ätandet. Som det är nu så får han hem mat för 3 dagar i rad. Tänk, att behöva äta potatis som kokades för minst 3 dagar sen och sen blivit uppvärmd. Finns det något äckligare! Han kan nästan inte äta den. Den kväljer honom. Jag förstår, skulle inte vilja ha den själv.

Så nu ser vi fram mot denna flytt. Den blir ju enkel för det är inte mycket han kan ta med. Det är ju bara ett stort rum med stor toa och klädkammare och så är det spis och kyl i ett hörne.

Värre och jobbigare blir det att ta hand om allt annat i lägenheten. Han har haft 4 rum och kök och det är massor av möbler och jag vet inte vad. Sen är det så otroligt mycket grejer som han gjort själv som man bara inte kan göra sig av med. Får försöka dela upp så mycket som möjligt till Helen och Henrik, själv har jag ju inga syskon så allt är ju mitt, på gott och ont.