I höstas började jag köra ut mat till barn och gamla i kommunen. Jag kör en sån vacker tur över Kinnekulle med sin fantastiska natur så kameran har åkt upp många gånger under resorna. Tänkte dela med mig av några bilder från hösten och vintern i år.

Oktober

Min lilla buss, en Renault Traffic. Här lastas mat för vidare transport.

Kossor 

"Traktorbajs"

Vacker ek vid Blomberg

Dovhjortar

Medelplana kyrka

Medelplana kyrka

Medelplana kyrka

Så här såg det ut vid Medelplana kyrka sommaren 1996 då Helen (dottern) fick sin Henrik. En väldigt vacker plats att gifta sig på oavsett om man är kyrklig eller ej. Fint väder fast rätt så blåsigt var det.

Kossor med ett dimmigt Kinnekulle i bakgrunden.

Höstfärger

Utsikt över Vänern

Kossor igen.

Den första snön kom i oktober

Kinne Vedums kyrka

November 

Med sommardäck...

I Källby, med vinterdäck som väl är!

Den vackra eken vid Blomberg igen

Dimma!

December  

Kinne Vedums kyrka igen

Ja, det var många bilder men det är en trevlig och vacker tur att köra och med naturens växlingar så hinner man inte tröttna (jo, kanske på snön). Mycket djur ser man men det gäller att ha kamern beredd och det har man ju inte alltid. Har passerat både rävar, hjortar, rådjur och älgar förutom alla kossor, hästar och får. 

Det blir nog en lång vinter har jag på känn. Så här tidigt brukar det aldrig vara så vintrigt och inte ger det med sig heller. Man kan ju tycka att det är vackert ute men det känns väldigt jobbigt med så mycket snö redan nu. Men som sagt, på bild gör det sig.

24:e november

27:e november. Bara på 3 dagar har det blivit bra mycket mer is.

Här vill man inte ha hundarna lösa precis. 

Smilla, Blondie, Sunny och Nova 

4:e december. Snö och is så långt ögat kan se. Hela Vänern är snart istäckt.

I förra veckan var jag på en föreläsning om parning - valpning. Det var Skaraborgs Kennelklubb i samarbete med Agria som inbjudit till denna intressanta kväll. Föreläsare var Ann-Sofie Lagerstedt. Om henne kan man läsa att hon är professor i kirurgi med speciellt intresse för reproduktionsorganen. Hon har även forskat om pyometra och förlossningsproblem. Likaså om kastration på både hane och tik och om ryggproblem (diskbråck, L7-S1).

Det var hur som helst en intressant och givande kväll och det bjöds dessutom på mycket god mat.

I dag fick det bli en koppelpromenad med whipparna. Är så himla trött på all snö i skogen så jag bestämde mig för att gå landsvägen fram. Plogad men varken sandad eller saltad. Inte alltid så trevligt att gå så med tanke på trafiken men det kom nog inte mer än åtta bilar under 1½ timme! De körde sakta och hänsynsfullt.

Gick till Österäng. Väl där hade jag samma väg att gå tillbaka. Det blev en rejäl tur och det kändes skönt att kunna gå någotsånär obehindrat.

Smilla har hittat nypon och de andra var inte sena att börja käka de med.

Hoppsan....vart tog nyponet vägen?

Nova, Blondie, Sunny och Smilla

Konstigt att man aldrig kan få dom att stå fint, stilla och titta i kameran!

För 2 år sen skrev jag om detta i min Dagbok. Får lite bloggtorka ibland och då kan det vara kul att skriva om sånt som hänt för några år sen också.

Vi skulle i alla fall göra rent i en av våra utevoljärer och grinden stod helt öppen. Det flög ju in småfåglar lite då och då men de hittade ju lätt ut igen. Däremot var det inte lika enkelt för denna sparvhök som flugit fel och som blev väldigt stressad av att vara "instängd" Jag sprang in efter kameran och var så nära som 1 meter från denna ståtliga fågel. Det var mäktigt.

Här sitter den inne i voljären

Här var den väldigt stressad och hängde upp och ner.

När den blev lämnad i fred så hittade den snart ut i det fria igen och seglade iväg på sina vingar.

....från gruppen Turbonegro, eller Hans-Erik Dyvik Husby som han heter "på riktigt". Hur som helst så gjorde han rollen som Cornelis hur bra som helst. Det var allt en sevärd film med mycket bra musik. Hans texter är ju obelalbara! Oftast tänkte man inte ens på att det inte var Cornelis själv.

Roligt att ha varit på bio, och det gick bra utan popcorn!

Detta har jag skrivit om tidigare i min Dagbok som jag hade på hemsidan. Det var innan bloggens tid.

Jag måste berätta om när vi (instruktörer och -assistenter) på Götene Brukshundklubb gjorde en resa till Kolmårdens djurpark för att enbart hälsa på inne hos vargarna. Det är bra många år sen men  det var en sån stark upplevelse så det känns som det var nyss och jag skulle gärna göra om det.

Jag har alltid vurmat för vargar och tycker att vi skall ha en stark och frisk vargstam i Sverige.

Här fick vi i alla fall stifta bekantskap med 4 flaskuppfödda hanar från samma kull och de var 7 år gamla. Ledarhanen hette Devil. Det är han som är rosa på nosen. Alla 4 stod bredvid varann vid grinden när vi kom, men ju närmare vi kom så flyttade de med lägre rang sig längre bort och när vi var framme var det bara ledaren Devil som tog emot oss.

Vi hade med oss en vargskötare som berättade att vi inte fick hälsa på någon av de lägre stående förrän Devil accepterat att de fick komma fram. I annat fall skulle de åka på "stryk" av sin ledare. Så vi lydde!

Det var en härlig känsla att få titta in i dessa gula ögon och känna en kall vargnos i ansiktet. Att sen få sticka händerna i deras sträva pälsar var fantastiskt. Detta var i november (vilket år det nu var!) så de hade bra mycket päls. Så keliga de var. Precis som våra egna hundar gillade de att bli kliade på magen.

Deras hägn har jag för mig var 18000 kvadratmeter stort och väldigt kuperat. Vi gick utefter stigarna i hägnet och vargflocken följde med oss i bakgrunden. Det var pirrande härligt! Jag undrar hur det skulle vara att möta en vild varg i verkligheten. Nog skulle det också pirra men på ett annat sätt förmodligen.

Inför hemresan sen så bestämde vi oss för att inte tvätta våra händer utan vi skulle se hur våra hundar reagerade på lukten men det konstiga var att de reagerade inte alls! Har man varit hemma hos någon med hund så blir man ju grundligt genomgången men här fanns ingen reaktion alls, konstigt tycker jag.

Är vargen luktlös?

Inne i hägnet

Devil, ledarvargen

Gott att bli kliad på magen

Sniff, sniff

Bilderna är inte av någon bra kvalitet för de är scannade från vanliga papperskort.

För många år sen var jag medlem i en förening som värnade om vargarnas existens. Den hette Varggruppen. Den upphörde så småningom som självständig förening och ingick i stället i föreningen Våra Rovdjur.

När jag ändå är inne på rovdjur så har jag några tavlor som jag gillar väldigt mycket och har ovanför soffan i vardagsrummet och det är våra 4 stora rovdjur.

Björn, varg, lo och järv.

Ibland uppskattar man fredagar mer än vanligt. Denna veckan har varit lite jobbig med all snö, blåst och kyla. I dag var det -9 och det är inget vidare i synnerhet inte då det dessutom blåste. Småfåglarna har det inte lätt när det blir vinter och vi matar gärna med talgbollar och nu har vi satt upp ett nytt fågelbord.

Här sitter pilfinkarna och får både mat och lä. Detta fågelbord, eller -hus kan sommartid enkelt göras om till en fågelholk.

Fullt av pilfinkar även på marken. I dag såg jag två domherrar på väg hem från jobbet. Det är inte ofta dom syns.

En grönsiska på staketet. Dessa tre bilder är tagna genom köksfönstret (3-glas) så de blev inte helt bra men det får duga. Hade jag gått ut så hade det inte funnits några fåglar att ta på.

En som också har ett ornitologiskt intresse är förstås Nóri. Hon trodde nog hon kunde komma närmre fåglarna för helt plötsligt så satt hon bara på stolen! Ja, hon är påhittig den "lilla" damen.