Tassar både här och där

Någon eller några av våra tropiska fåglar har byggt detta bo utomhus.

 

  

Mitt i vintern har dom jobbat och vi vet inte vilka det är

 

  

 

   

 

 

Några bilder på kanarier men de brukar inte bygga sådana bon vad jag vet, så det måste vara risfåglarna som gjort det. Sebrafinkar har vi ju också och dom är duktiga på att bygga men jag tror inte de är de "skyldiga"

Vi får hålla utkik och se, ännu ligger ingen fågel på ägg där och det vill man ju inte heller eftersom det är utomhus och vinter. En annan vinter låg en kanariefågel på ägg i minus 18 grader i ett bo som hon byggt utan att vi märkt det, men då plockade vi bort boet. Åtminstone ungarna hade säkert frusit ihjäl om de hade kläckts i den kylan. Vi snackar om tropiska fåglar men alla gillar att vara utomhus i kylan. Nymfparakiterna sitter utomhus varje natt, alldeles invid ingångshålet så det är bara att välja.

Oj vad tiden går....hur många gånger har man inte sagt det. Men det är väldigt påtagligt med våra hundar tycker jag som har så korta liv i jämförelse med oss. Rätt var det är så är de gamla....men 4 år är ju ingen ålder, då är man nästan i sina bästa hundår, kan man säga.

 

Här var de inte så gamla

Sunny har lagt upp mat på mattan till sina små, duktig tjej! 

 

Här får de dock mat i egen matbunke

 

Börjar med enda tjejen i kullen, vår egen Smilla (Belara Sleeping Sun)

   

Smilla

 

Nemo (Belara Nemo)

 

Nemo

 

Dexter (Belara Dark Passion Play)

 

Dexter

 

Sigge (Belara Ocean Soul)

 

Sigge

 

Nicke (Belara Wishmaster)

     

Nicke

Dessa 4-åringar är efter Linus x Sunny (Silentkaze Artloving Rouge x Play A While Solstaden)

Så ett stort grattis från uppfödarmatte & husse till alla inblandade

I går kväll började det snöa och det var minusgrader så i morse var det full vinter. Någon grad kallt bara men ändå, den försvinner ju inte då, den där snön!

Det var ändå skönt ute. Inte alltför svårt att gå men lite flåsigare blev det ju. Lilla kameran var med i fickan och några vinterkort var man ju trots allt tvungen att ta.

 

En massa tassavtryck i snön utan människospår bredvid tyder på att det är en hel del rävar i farten. När man ser alla spår i nysnö så förstår man att hundarna alltid har något nytt och gott att lukta på.

 

Vackra vita trädstammar, snöfallet har kommit från öster, trots att det kom från västkusten, konstigt! Det är ju i alla fall vitt på östra sidan.

En äcklig issörja på vattnet som jag hoppas inte hinner frysa för då vågar man inte alls släppa hundarna vid sjön. Tänk om de skulle gå ut på svag is....

   

   

 

 

 

 

Det lät som glasklirr när isen slog mot snökanten och Vanessa undrade vad som hände där under. Lite spännande var det allt. Allt nytt skall utforskas om man är en nyfiken liten hund.

Nu hoppas jag att snön försvinner för nu har jag tagit kort på den och gått på den och redan tröttnat, så de´så....

I dag kom Smillas bror Dexter på besök. Även Dexters "lillebror" Frodo var med + husse och matte förstås.

Det var kallt i bilen så jag sa att hundarna kunde komma med in. De får vara med oss i köket så händer inget....ja, de har lyft på benet tidigare....och så sätter vi upp ett kompostgaller för dörren så får våra egna vara på andra sidan.

Först fick alla hälsa på varandra i trädgården, sen gick vi in. Dexter ville helst sitta under korkeken, medan Frodo fattade tjejtycke med en gång. Det var jobbigt för hans ihärdiga charmförsök uppskattades inte alls.

 

Lugna, härliga, mysiga Dexter som är så otroligt lik sin mamma Sunny i sättet.

 

Frodo däremot fick det riktigt hett om öronen, därav hans upprördhet över dessa ovilliga tjejer.

 

- Lägg av....annars -

 

- ....blir jag ett MONSTER -

Ja, så rar kan Smilla bli om det vill sig illa, hon ser t o m ut att ha fått underbett i en hast. Efter detta så blev det lugnare i lägret och vi kunde dricka kaffi lugn och ro.

Tack för besöket, det är alltid lika roligt att få besök av valpköpare, tycker åtminstone vi tvåbeningar.

Ja, eller vad det nu kallas. Hittade på detta själv...nästan!

 

 

Skär en kålrot i ca 1 cm tjocka skivor. Dela på mitten om kålroten är stor. Lägg det i en kastrull....

 

Slå på ½ liter vatten och en grönsaksbuljongtärning. Koka kålroten mjuk, vilket tar minst 20 minuter.

 

Fräs champinjoner i smör i en stekpanna. Här är det burkchampinjoner, men färska är säkert godare.

 

Gör en vit sås under tiden. Jag spädde med lite av spadet från champinjonerna.

 

Häll i champinjonerna i såsen

 

Lägg kålrotsbitarna i en ugnsfast form. Slå på såsen och riven ost överst. In i ugnen i 225 grader tills det hela fått lite färg, ca 10 minuter.

 

Färdigt

 

Riktigt gott var det. Serverat med stekta kasslerskivor, broccoli, majs och kidneybönor.

Smaklig måltid...för den som vill prova.

Tinda, Henrik och Emelie var här i dag på en kopp kaffe. Kameran fram....fokusering på Tindra....så klart!

 

 

 

 

  

 

Förstår bara inte varför alla bilder inomhus på Tindra blir så bleka

Bästa vintern på länge. Januarihöstväder. eller vad skall man kalla det för? På något sätt är det ju inte som en riktig vinter, men det gör absolut ingenting. Jag hade säkert inte varit ute i över 2 timmar om snön legat djup eller om vägarna varit isiga. Då stapplar man fram som en gammal gumma! Nu går man på lätta fötter och tycker det är underbart att vara ute en sån dag som i dag med solsken och lite snål vind.

 

Ån....uppströms

 

Ån....nedströms, ut i Vänern

 

 

 

Vanessa

 

Vanessa

 

Roligt att springa med pinne i munnen

 

Sunny....hjärtat

 

Sunny

 

Sunnys dotter, Smilla

   

Nova, snart 10 år

 

Nova leker med Vanessa

 

Full fart på dom båda

 

 

Färdiglekt

 

Isiga berg

 

 

 

Gammal död tall som säkert snart blåser omkull

Man brukar säga att katter har nio liv och det har nog min pappa också. Han är ju till åren kommen, 96½, närmare bestämt. Han blir dessutom mer och mer krasslig. Benen bär inte, synen är minimal, hörseln inte mycket att hurra för heller, men oftast är han på gott humör. Han har bott 2 år på ett äldreboende.

Den sista tiden har han åkt ut och in på sjukhuset eftersom han haft två hjärtinfarkter på kort tid. Ytterligare en har han haft tidigare. Den sista var dessutom stor. Alla trodde sista stunden var kommen, men så var det inte.

Personalen på både äldreboendet och sjukhuset har ett flertal gånger ringt hit hem och velat att jag skall komma dit för att han hade en massa andningsuppehåll. Alla trodde sista stunden var kommen, men så var det inte.

För någon vecka sen blev han alldeles sned i ansiktet och ena ögat hängde. Personalen ringde efter mig och jag åkte dit. Sa, hej pappa, till honom och han tittade upp och var inte längre sned. Alla troddu ju sista stunden var kommen, men så var det inte. En förmodad propp hade antagligen löst upp sig själv och han var som vanligt.

I dag hälsade jag på hos honom och då kokar jag kaffe och har med mig något hembakat och nån chokladbit. Det är en högtidsstund för honom. Det blir ungefär 1 gång i veckan.

Pappa är ju samtidigt lite, åtminstone lite, dement. Så han har mycket att berätta om allt som han gör på dagarna. Just nu gör han militärtjänstgöring och det är väldigt jobbigt! Det är mycket som nämns från förr i tiden och det är svårt för honom att förstå att nästan alla han känner inte finns längre. Men på något vis så träffar han dom i alla fall.

Ja, ja, det är inte lätt att bli gammal. Man vill ju bli gammal, men man vill kunna klara sig själv, annars kvittar det nog.

Avslutar med lite bilder från sommaren 2006, då min mamma fyllde 90 och pappa 91 år.

 

4 generationer "tjejer"

Jag, med föräldrar och barn

Resten är en bildserie på pappa och mej