Kan man säga så när halva januari redan gått?

Det blir så när man aldrig får bloggat. Det är så lätt att lägga upp bilder på facebook i stället så bloggen har faktiskt blivit lidande av det. Nu har jag ju bloggat sen 2009 så det kanske inte är så konstigt om det inte blir lika många inlägg som tidigare, men vi får se....

Hur som helst så kan man säga att i dag har vi gjort en god gärning. Det började i går med att dottern ringde och berättade att Lucas (barnbarnet) och 4 killar till var på väg till Göteborg för en konsert med Slip Knot. Innan Alingsås så hade oljelampan börjat lysa och det hjälpte inte att fylla på olja så han vågade inte fortsätta köra. Det blev till att parkera bilen inne i Alingsås och ta tåget till Göteborg. Sen fick Helen åka ner på natten och hämta dom för det gick inga tåg på natten. Men det var bilen som var problem att få hem. Så frågan vi fick var om vi kunde hämta den. Det är ju bara C-G som har körkort som gäller för så tungt bilsläp, så det är klart att man ställer upp. Ja, jag gjorde inte mycket nytta men jag var ju med i alla fall!

Så klockan 9 i morse åkte vi in till Mariestad och kopplade bilkärran som var hyrd och så bar det av till Alingsås.

Ångrade att jag inte tog den riktiga kameran med för det var så otroligt vackert med all snö så det hade varit kul att kunna tagit riktigt fina bilder, men nu får det duga det som blev.

Hundarna lastade och Lycca har intagit sin plats i framsätet

Härligt snöfria stora vägar, småvägarna var däremot mycket isiga

Vackert så det förslår

Sen blev det plötsligt dimmigt och det var också vackert

Mer och mer snö ju närmre vi kom, väldigt ovanligt

Framme i Alingsås, där hängde istapparna från taken

Bilen stod snällt kvar på parkeringen och ingen hade gjort någon åverkan. Det kan man ju aldrig lite på

Snart klara för avfärd

Men vi var hungriga så vi fick en bra parkering och så knallade vi in mot centrum

Alingsås är ju känt för alla sina caféer så här hoppade vi in

En trivsam miljö med en massa gammal inredning

Jaa, så här nyttiga var vi...men gott var det

Sen bar det av norrut och solen sken lika fint som när vi åkte ner

Framme med bilen. Resan gick bra och det var trevligt att vara på vägarna igen. 31 mil och 8 timmar efter att vi startat i morse var vi så hemma hos oss igen och hundarna var hungriga och lite trötta på att ligga i bilen. Det blir ju bara korta rastningar när det är så kallt. Vi hade nästan - 13 grader hela tiden.

Datorn är användbar igen, tack vare sonen, igen

Vill med dessa bilder och några rader avsluta detta året. Bilderna visar vad som har varit roligast detta året. Lite tråkigheter har det också varit. Framförallt att Fi-Fi blivit sjuk, men förhoppningsvis blir hon bra igen. Tråkigt var naturligtvis också att Nova fick avsluta sitt liv, men tack vare det (om man nu kan säga så) så blev livet väldigt mycket roligare med en ny liten varelse i huset. Lilla Lycca! Hon är dessutom född samma datum som Nova, fast 13 år senare.

26 maj, hämtade vi vår lilla italienare på kennel Qvickelyckan

Fi-Fi var den första att ta sig an den lilla krabaten

3 månader ung och väldigt söt

Dessa tre sista underbara bilder får avsluta detta året 

Länge sen sista inlägget

Tänkte bara berätta att det dröjer tills nästa inlägg blir skrivet för min dator har pajat. Visserligen går det att skriva här men några bilder kommer jag inte åt och det är ju inte detsamma att bara läsa en text. Vet ännu inte om det går att rädda datorn eller om jag måste köpa en ny. Så det är tur att facebook finns!

Den 24 oktober...

...gick detta av stapeln. Ett KM där både utställning och lure coursing ingick. Nu är det ju ett tag sen detta var och jag skulle ju skrivit om detta tidigare men blogglusten har inte varit så stor så tiden har bara gått. Därför lägger jag bara ut lite blandade bilder från dagen.

Vi kom ju dit dagen före med husvagnen och vi bodde alldeles bredvid Lenas gård i Skålldal. Det blev trångt om saligheten och det där med 4 meters avstånd som det ska vara mellan husvagnar på en camping, det gällde inte här!!! Men finns det hjärterum så ....

Här har vi knôtt in oss på gårdsplanen

Belara Spilleman och Belara Dark Passion Play

Alias Ozzy och Dexter i husbilen

Lycca hittade en likasinnad

Ronny, Susanne och jag med Lycca marscherar på

På väg till sekretariatstältet -

- där magen kunde få sitt

Anna Kvarnström var i alla fall sugen på korv

Else och en galgo

Salukiflört?

Susanne, Kerstin och Ronny studerar resultatlistor

Else ser fundersam ut

Kicki Hoverberg med sina galgos

Lena och Tjabo med en av sina whippar

Lena och Tjabos podengo Wille

Willes kullbror

För snart en vecka sen...

...var vi på kalas. Det var barnbarnet Jessica som fyllde 17 år. Vi var hemma hos Helen med familj och det var som vanligt mycket folk där. Närmare 20 pers, varav 8 var barn, så det var ganska livat där. Våra hundar fick vara i bilen, förutom Lycca som fick komma in lite senare när vi ätit färdigt. Som vanligt god mat och kaffe och kladdkaka. Det var ju nyss kladdkakans dag dessutom!

Lycca var väldigt nyfiken på vad som fanns i marsvinsburen

Där fanns två söta och nyfikna marsvin

På Lucas rum spanar pilgrimsfalken från sin trädtopp. Den är ett arv från min pappa.

Padd-Ann, som är Lucas, har precis tagit en syrsa som sitter i munnen

Här har hon siktat in sig på syrsa nummer två som sitter på kanten till höger

Lampan på byrån är mycket gammal och kommer från min farmor och farfar, fast den har fått ny "klädsel" Byrån är säkert lika gammal då den kommer från min mormor, fast den har fått sig en "ansiktslyftning" i form av lite målarfärg och nya beslag

Lite decoupage, sånt som jag ska lära mig på söndag

Lucas underhöll oss med lite pianospel, han spelar ju egentligen trummor, men han kan lite av varje

Yngst och äldst av våra barnbarn, Tyra, alldeles ny i världen och Lucas snart 19 år

En stolt pappa till lilla Tyra

Henrik

Tindra och pappa Henrik

Så var det dags för dagens huvudperson att öppna paket. Det följdes med stor spänning av ett antal kusiner

Tindra undrar också vad som gömmer sig i paketen

Så här glad blev Jessica över alla fina presenter hon fick på sin 17-årsdag

Där har vi gosat med valparna...

e. Belara Nemo u. Delaklin´s U R My Precious. Ett härligt gäng med två hanar och fyra tikar, nästan 8 veckor gamla. Ett helt underbart gulligt gäng valpar. Så himla framåt och sociala. Sen att dom var väldigt lika både sin mamma och pappa och inte minst farmor Sunny (Play A While Solstaden). Alltså....hade jag inte redan haft sju hundar....ja, jag säger inte mer. Är så himla sugen på att någon gång i framtiden få äga en hund med denna underbara färg som alla valparna har. Så vackra, ljuvliga uttryck! Det var alltså jag och Kerstin (Nemos ägare) som var där. Hade varit roligt att ställt upp dom och fotat men jag vet inte vad tiden tog vägen, timmarna bara försvann...

Hur som så blev det ett antal gulliga bilder men tyvärr vet jag inte vilken valp som är vilken. Jag vet bara att det ännu finns ett par valpar kvar att tinga så om någon är intresserad så hör av er till Anneli Björkman utanför Alingsås. Hon finns även på facebook!

Hela gänget samlat

Så mumsigt med jeanstyg så man somnar...

Alltså, man fullkomligt smälter -

- inför dessa ljuvliga ögon

Fint med blå mask

Liiite trött -

- mera trött -

- sussar sött vid gosedjuret

Dags att åka hemåt innan det blev helmörkt. Hade inte varit svårt annars att stanna ett par timmar till. Är jätteglad att jag kom iväg och fick tittat på valparna och det ska bli väldigt roligt att följa dom i livet. Hoppas få se dom både på utställning och på lc eller på någon annan aktivitet.

Varmt och skönt

Ur led är väl tiden när det är så varmt i november men för mig får det gärna vara det. Synd bara att det är så mörkt tidigt, det blir inte detsamma att gå ut med hundarna då.

Man får passa på och njuta av dagsrundorna i stället och vara ute desto mer och längre.

Lingonoxbären har en fantastiskt färgprakt

Likaså tomaterna som jag plockade in i dag. Konstigt att det fortfarande mognar. Plantorna har inte fått vatten på flera veckor. Man tror ju att frosten ska ta dom vilken natt som helst.

En runda till sjön blev det i dag

Vanessa ville knappt vara med på bild

Sunny fick följa med i dag ihop med Vanessa. Därför kunde Lycca få springa lös hela tiden. Det går inte om Fi-Fi också är med. Man måste hålla båda dessa damer i mycket stramt koppel när Lycca rusar förbi. Enklare att hålla koll på en tok...

Sunny är det inga problem med, hon bryr sig inte om Lycca far runt som ett skållat troll

Att vara på stranden brukar innebära extra spring i benen

Liten vovve bland stora träd

Fina Lycca var helt nöjd efter att ha fått vara lös så länge

Solen har lyst en hel del i höst...

...men i går var det väldigt dimmigt. Vackert är det även då och det blev en tur till sjön som vanligt, höll jag på att säga.

Dimman låg tät över gärdena

Dessa tre var som vanligt med mig på rundan

Spindelnät finns det gott om

Hav och horisont går nästan i ett

Fi-Fi

Lycca

Lycca gick frivilligt och blötte ner tassarna

Lös och ledig

Mitt hjärtegull