Den 24 oktober...

...gick detta av stapeln. Ett KM där både utställning och lure coursing ingick. Nu är det ju ett tag sen detta var och jag skulle ju skrivit om detta tidigare men blogglusten har inte varit så stor så tiden har bara gått. Därför lägger jag bara ut lite blandade bilder från dagen.

Vi kom ju dit dagen före med husvagnen och vi bodde alldeles bredvid Lenas gård i Skålldal. Det blev trångt om saligheten och det där med 4 meters avstånd som det ska vara mellan husvagnar på en camping, det gällde inte här!!! Men finns det hjärterum så ....

Här har vi knôtt in oss på gårdsplanen

Belara Spilleman och Belara Dark Passion Play

Alias Ozzy och Dexter i husbilen

Lycca hittade en likasinnad

Ronny, Susanne och jag med Lycca marscherar på

På väg till sekretariatstältet -

- där magen kunde få sitt

Anna Kvarnström var i alla fall sugen på korv

Else och en galgo

Salukiflört?

Susanne, Kerstin och Ronny studerar resultatlistor

Else ser fundersam ut

Kicki Hoverberg med sina galgos

Lena och Tjabo med en av sina whippar

Lena och Tjabos podengo Wille

Willes kullbror

För snart en vecka sen...

...var vi på kalas. Det var barnbarnet Jessica som fyllde 17 år. Vi var hemma hos Helen med familj och det var som vanligt mycket folk där. Närmare 20 pers, varav 8 var barn, så det var ganska livat där. Våra hundar fick vara i bilen, förutom Lycca som fick komma in lite senare när vi ätit färdigt. Som vanligt god mat och kaffe och kladdkaka. Det var ju nyss kladdkakans dag dessutom!

Lycca var väldigt nyfiken på vad som fanns i marsvinsburen

Där fanns två söta och nyfikna marsvin

På Lucas rum spanar pilgrimsfalken från sin trädtopp. Den är ett arv från min pappa.

Padd-Ann, som är Lucas, har precis tagit en syrsa som sitter i munnen

Här har hon siktat in sig på syrsa nummer två som sitter på kanten till höger

Lampan på byrån är mycket gammal och kommer från min farmor och farfar, fast den har fått ny "klädsel" Byrån är säkert lika gammal då den kommer från min mormor, fast den har fått sig en "ansiktslyftning" i form av lite målarfärg och nya beslag

Lite decoupage, sånt som jag ska lära mig på söndag

Lucas underhöll oss med lite pianospel, han spelar ju egentligen trummor, men han kan lite av varje

Yngst och äldst av våra barnbarn, Tyra, alldeles ny i världen och Lucas snart 19 år

En stolt pappa till lilla Tyra

Henrik

Tindra och pappa Henrik

Så var det dags för dagens huvudperson att öppna paket. Det följdes med stor spänning av ett antal kusiner

Tindra undrar också vad som gömmer sig i paketen

Så här glad blev Jessica över alla fina presenter hon fick på sin 17-årsdag

Där har vi gosat med valparna...

e. Belara Nemo u. Delaklin´s U R My Precious. Ett härligt gäng med två hanar och fyra tikar, nästan 8 veckor gamla. Ett helt underbart gulligt gäng valpar. Så himla framåt och sociala. Sen att dom var väldigt lika både sin mamma och pappa och inte minst farmor Sunny (Play A While Solstaden). Alltså....hade jag inte redan haft sju hundar....ja, jag säger inte mer. Är så himla sugen på att någon gång i framtiden få äga en hund med denna underbara färg som alla valparna har. Så vackra, ljuvliga uttryck! Det var alltså jag och Kerstin (Nemos ägare) som var där. Hade varit roligt att ställt upp dom och fotat men jag vet inte vad tiden tog vägen, timmarna bara försvann...

Hur som så blev det ett antal gulliga bilder men tyvärr vet jag inte vilken valp som är vilken. Jag vet bara att det ännu finns ett par valpar kvar att tinga så om någon är intresserad så hör av er till Anneli Björkman utanför Alingsås. Hon finns även på facebook!

Hela gänget samlat

Så mumsigt med jeanstyg så man somnar...

Alltså, man fullkomligt smälter -

- inför dessa ljuvliga ögon

Fint med blå mask

Liiite trött -

- mera trött -

- sussar sött vid gosedjuret

Dags att åka hemåt innan det blev helmörkt. Hade inte varit svårt annars att stanna ett par timmar till. Är jätteglad att jag kom iväg och fick tittat på valparna och det ska bli väldigt roligt att följa dom i livet. Hoppas få se dom både på utställning och på lc eller på någon annan aktivitet.

Varmt och skönt

Ur led är väl tiden när det är så varmt i november men för mig får det gärna vara det. Synd bara att det är så mörkt tidigt, det blir inte detsamma att gå ut med hundarna då.

Man får passa på och njuta av dagsrundorna i stället och vara ute desto mer och längre.

Lingonoxbären har en fantastiskt färgprakt

Likaså tomaterna som jag plockade in i dag. Konstigt att det fortfarande mognar. Plantorna har inte fått vatten på flera veckor. Man tror ju att frosten ska ta dom vilken natt som helst.

En runda till sjön blev det i dag

Vanessa ville knappt vara med på bild

Sunny fick följa med i dag ihop med Vanessa. Därför kunde Lycca få springa lös hela tiden. Det går inte om Fi-Fi också är med. Man måste hålla båda dessa damer i mycket stramt koppel när Lycca rusar förbi. Enklare att hålla koll på en tok...

Sunny är det inga problem med, hon bryr sig inte om Lycca far runt som ett skållat troll

Att vara på stranden brukar innebära extra spring i benen

Liten vovve bland stora träd

Fina Lycca var helt nöjd efter att ha fått vara lös så länge

Solen har lyst en hel del i höst...

...men i går var det väldigt dimmigt. Vackert är det även då och det blev en tur till sjön som vanligt, höll jag på att säga.

Dimman låg tät över gärdena

Dessa tre var som vanligt med mig på rundan

Spindelnät finns det gott om

Hav och horisont går nästan i ett

Fi-Fi

Lycca

Lycca gick frivilligt och blötte ner tassarna

Lös och ledig

Mitt hjärtegull

Detta är lycka för en magyar

Åtminstone för vår magyar. Hon älskar att få springa på lure coursing. I helgen var det dags för ett prov utanför Katrineholm på Clastorps egendom. Som vanligt fick hon springa ensam, men det är inget som bekommer henne så klart.

På väg till starten

Det gäller att hålla hårt i henne

Här kommer 4-hjulingen med trasan, luren eller haren eller vad man vill kalla den

En mycket focuserad husse och hund

Ca 800 meter lång bana, här är hon i mål men vill inte släppa luren, så klart!

Hon fick med sig en trofé i alla fall

Ja, hur gick det då? Jättedåligt! En alldeles för knixig bana för denna rasen, det var svängar hela tiden och hon tog kurvorna rätt dåligt. Det går alldeles för fort när hon springer kan man säga men strunt samma, roligt var det, sa hon.

Oj vad tiden har gått fort

Inte länge sen hon flyttade hem till oss kan jag tycka, men vi har ändå haft henne i 4 månader nu. Hon har utvecklats fint tycker jag och är en mycket trevlig liten vovve. Ganska självständig och går helst och lägger sig hos Fi-Fi eller Vanessa.

Det går absolut över förväntan med rumsrenheten. Hon gör i princip aldrig inne, men nu har ju vädret varit sådant så att altandörren har nästan kunnat stå öppen jämnt och hon tvekar aldrig att gå ut och kissa. Ett par, tre gånger har det varit stängt och vi har inte märkt att hon sprungit till dörren och då har det blivit en liten pöl på dörrmattan. Hon hörs ju inte när hon hoppar ner från en soffa eller kommer ner från trappan, hon är en liten ljudlös varelse i jämförelse med whippet och magyar! 

På nätterna ligger hon i min säng ihop med sina bästa whippetkompisar och hon sover egentligen hela natten men hon vaknar halv sex, sex och det tycker jag är för tidigt, så jag har valt att knalla upp och släppa ut henne mellan två och fyra på natten någongång och då vaknar hon inte förrän vid sju. Det räcker tycker jag. Då får hon mat och går ut i trädgården, sen kryper vi tillbaka till sängvärmen någon timme till. Då går jag upp men Lycca kan ligga kvar till nio ibland. En riktig sjusovare är hon, lite kvällstrött också, men däremellan......ja då är det full fart!

Om man sammanfattar dessa fyra månader som vi varit ägare till en italienare, så ångrar jag inte en sekund att jag valde denna rasen och jag tror husse tycker det är rätt okej också, även om han tycker att sju hundar är mycket. Visst, ibland är det det men ibland undrar man om det finns någon hund alls hemma, så lugnt och tyst är det. Nu får det bli en naturlig avgång på de äldsta vovvarna, sen kommer jag inte att tveka att skaffa italienare nummer två. Men det är en senare historia....

Så, Tack så hemskt mycket, Lena, för denna lilla lyckopärla, hoppas vi får många år med henne.

Lite godismutor är aldrig fel

"Sitt"

En mysbild på Lycca och Nóri. De har aldrig legat ihop så här förut...hjärtat smälter lite...

Nu har det gått ett år igen

Förra året var vi också där. Först gick vi på spökvandring i mörkret och sen lyssnade vi på barnbarnet Lucas och hans grupp Sisinvia som spelade på torget. Det var många grupper eller band som spelade under kvällen. Duktiga elever från musikskolan.

Tindra var en av dom modiga som vågade gå spökvandringen. Hon hade många händer som hon kunde hålla i om det var läskigt!

Esteterna på Vadsbogymnasiet anordnade detta och i år hette det Cirkus Infernum. Barnbarnet Jessica var en av dom som sminkat aktörerna

Pingvin

Inför denna ormen var det nog en och annan som hajade till

Så var det då dags för Metalcorebandet Sisinvia att spela

Lucas är trummis i bandet

Lite tamt med bara bilder, men jag måste säga att trots att det inte är den vackraste hårdrocken enligt mig så är det himla häftigt att ha ett barnbarn som är så duktig på trummor, ni skulle bara höra!!!