Här kommer lite bilder från dagens runda med hundarna. Det blev 1½ timme vid sjön där alla 6 sprang lösa och hade roligt och Nóri har simmat för första gången i sitt liv.

I dag var det Nóri och Smilla som hade kul vid vattnet. Smilla hade verkligen spring i benen. Blondie har precis börjat löpa så hon var inte lika vild.

Nova och Nóri. Det går tydligen bra att rulla sig på berg!

Sunny svalkar tassarna

Nóri

På djupt vatten 

Vattenlek 

Här simmar hon nästan

Här simmar hon....kul

Nu tar jag pinnen!  

Då hämtar jag en annan. Pinnar finns det gott om.

Avslutar med några bilder på Tindra som man bara blir så glad av att se.

Nu har lugnet lagt sig efter att våra gäster har åkt. Man har faktiskt inte haft tid att tänka på det sorgliga men i dag när vi var nere vid sjön med vårt 6-pack hundar så saknades Fejdi verkligen. Jag tror hela tiden att jag tappat ett koppel! Det blir liksom tomt även i händerna. Nu skall man plocka bort alla grejer, hennes gula halsband och koppel, matskålen, täckena...ja, jag slänger ju inte det men det skall tvättas och läggas undan till någon annan hund framöver som det kanske kan passa till. Det får ligga ihop med Jemmis grejer...

Ja dessa älskade hundar, så mycket glädje de skänker men också en oerhörd smärta när de lämnar oss.

Ett stort tack till alla som tänkt på oss och stöttat...

I går fick Fejdi sluta sitt nästan 10-åriga liv. I dag fyller ju Muscot 10 år och det får han "fira" själv, utan syrran.

Ja det är så sorgligt det bara kan vara, vi är så ledsna....

Dessutom har vi huset fullt av folk, från i går till i morgon. Det är Claes-Görans "nya" halvbror, som vi träffade för första gången i maj i år. Nu är han här med fru och två vuxna barn + sambo och det är väldigt roligt och vi har haft mycket trevligt dessa dagar.

Men i går ringde alltså vet. och sa att Fejdi inte svarat på medicinen alls och att det inte fanns något mer att göra, så det var bara att ta tjuren vid hornen och åka dit och vara med på avlivningen.

Återkommer med mer om detta när våra gäster åkt hem i morgon.

Något roligt mellan allt tråkigt....

Nemo fick sitt diplom i dag och då är man stolt som uppfödare att man har duktiga valpköpare och en spårvillig hund.

En rolig sak till är att tre av våra hundar ( Blondie, Smilla & Nóri) är med i Härliga Hund nr. 7 (sid 66)

I torsdags åkte vi till Falkenberg som jag tidigare skrivit. Med sorg i hjärtat passerade vi Skara och tänkte på Fejdi som låg där och kämpade, vägen blev väldigt suddig kan jag säga...tur att inte jag körde!

Senare den dagen ringde vet. och sa att det var oförändrat och att vi kanske skulle ta ett beslut på fredagen om vi skulle fortsätta behandlingen eller inte. Puh....vad hemskt...

Men på fred. em. ringde vet. och tyckte att hon var lite piggare och hon producerade blodkroppar för fullt? (tror hon sa så)

Därför tyckte vet. att vi skulle avvakta och ta nya prover på måndag och då göra ett slutligt avgörande. Vi bestämde så och det kändes mycket mer positivt att gå på revyn på kvällen. Man kände ett litet hopp.

Revyn var i alla fall rolig och vi hade underbart väder och satt ute till halv 2 på natten och bara njöt av sommaren. Sen vaknade vi upp 5 timmar senare av fruktansvärda åskknallar och störtregn. Både Nóri och Sunny skakade och tyckte det var hemskt. Det har de aldrig tyckt förut. Men det var bättre senare på dan när det åskade mer på håll då brydde de sig inte alls som väl var.

Det är hemskt när det dels smattrar våldsamt på husvagnstaket och dessutom blixtrar och åskar samtidigt. Klart att hundar reagerar!

Hur som helst så ringde vet. nu i kväll och så var det tillbaka på noll igen. Fejdi var tröttare och hade inte ätit i kväll.

Vi skall ändå ta de sista proverna på måndag och är det inte bättre då så kan man nog inte dra ut på tiden mer......snyft....snyft....

Tänk om hon bara blev lite, lite bättre och fick komma hem och fira sin 10-årsdag på tisdag och sen säga adjö....

Veterinären ringde i dag med lite dystra nyheter. Det enda positiva var att hon ätit. För övrigt så var hon lika blek och hon hade sämre blodvärden. Det var allvarligt att inget hänt på bättringsfronten. Visserligen kunde det ta lite tid att svara på kortisonet eftersom hon var så nersatt så vi ger inte upp än. Problemet är väl att det även på henne är immunologiskt och det är då ingen idé att ge blod eftersom immunsystemet angriper blodkropparna. Hon skulle nu få dubbel dos kortison, 4 mg/kg i stället för 2. Hon går ut och kissar och sen tillbaka men bara för att sova. Det har inte gått att ta avföringsprov då det inte funnits något att ta....jaa, jag vet inte vad jag skall säga om detta, men roligt är det inte!!!

Dessutom skall vi iväg i morgon och ha roligt!!! Det är vår årliga resa till Falkenberg som stundar i helgen. På fredag kväll skall vi på revyn på Vallarnas friluftsteater men våra vänner. Inte så inspirerande med tanke på Fejdi som ligger och kämpar för sitt liv, men samtidigt vill man inte ställa in resan när man betalt biljetter och allt. Man gör ju ändå ingen nytta för Fejdis del genom att vara hemma men lusten att gå på revy har liksom ramlat bort. Veterinären vet att vi är borta och skulle det vara så att hon måste tas bort så vill jag helst vara med. Annars får det ske utan mej om det blir akut. Jag har en gång för alla bestämt att jag alltid skall vara med i det ögonblicket när någon av våra hundar måste avlivas och det har jag hållit så här långt. Hur som helst om hon mot förmodan skulle bli bättre så blir hon med all sannorlikhet kvar över helgen på djursjukhuset. Man känner ju att hon är i god vård.

I morgon skall vi först hälsa på min kusin utanför Svenljunga (hon som blev änka för några veckor sen) och sen bär det av till Falkenberg som sagt, så nu blir det inget bloggande förrän på lördag kväll. Vi får åka med vår decimerade flock. Här hemma är det som vanligt sonen som ställer upp med fågelpassning och vattning, tur att han finns!

Hon har i alla fall stått upp på benen och det var liiiite färg på tandköttet. Att mjälten var stor förklarade vet. med att den jobbar för högtryck med att producera blodkroppar och kan då vara större än normalt. Det var i alla fall inget fästingburet och det var inte samma som förra gången att hon har en muskelinflammation så dom vet ännu inte vad det beror på. Det skall tas avföringsprov för ev. förekomst av hakmask. Hon kommer inte hem innan torsdag i alla fall (om hon nu kommer hem). Ännu var allt väldigt osäkert och det är inget som säger att hon blir bra, så pärsen är ännu inte över. Man hoppar högt varje gång telefonen ringer. De ringer mellan 13 och 16 om hon inte blir sämre för då ringer de när som helst och det är klart man tror det värsta när det ringer.

Så nu är det en lång väntan igen innan klockan blir mellan 13 och 16!

Fejdi ligger på djursjukhuset i Skara. Hon har en tid ätit dåligt igen och från och till haft lite feber. Precis samma symtom som var i februari 2009 då hon blev inlagd. Då hjälpte cortison, som hon stod på hela förra året, men från 1 januari i år så har hon varit medicinfri och pigg och glad. Men inte nu längre. Beställde tid i förra veckan till i morgon för att kolla upp henne men efter helgens hetta så har hon inte precis blivit piggare. Vi var ju på LC prov i Katrineholm och alla hundarna var ju som vanligt med. Fejdi fick ligga med våt handduk på sig och hon ville inte alls äta. Tempade och hon hade 39,4. Så i morse ringde jag för att få en tid tidigare. Fick tid kl. 13 i dag. Men efter att jag ringt och fått den tiden så sitter jag och klappar henne där hon ligger halvt väck och då lyfter jag på läpparna och får se det allra vitaste tandkött jag någonsin sett. Ringer igen och får en ny tid redan kl. 10

Färdiga för avfärd (den sista?)

Absolut färglös

Så nu ligger hon där igen i Skara och det känns inte bra. Ultraljud visade på stor mjälte. Däremot var pulsen bra men hon var som sagt kraftigt anemisk. Vet. tyckte nästan hon var gul! Det låter inte bra alls i mina öron.

Nu i kväll ringde vet. och sa att febern var borta (38 grader) men för övrigt så ville hon inte ens kissa utan sov bara. Så han ville säga att kanske var inte prognosen så god.....hjälp säger jag bara.....inte en hund till som dör i förtid. Fejdi fyller 10 år om 9 dagar. Det tycker jag är alldeles för tidigt, Vår härliga glada Fejdi som alla tycker så mycket om. Det känns som en stor klump i bröstet. Allt annat känns oviktigt just nu.

Våra tre som sprang på LC, Sunny, Blondie och Smilla klarade värmen bra men som tur var blev det bara ett lopp. Det var olidligt varmt, man höll på att smälla av själv. Att stå med husvagnen på ett soligt gärde en sån helg är inte precis det man längtar efter. Men vi överlevde!

Blondie var den som, som vanligt sprang bäst av våra. Hon kom på 20:e plats av 73 hundar.

Sunny vurpade och fick en stor vätskefylld bula på bröstet som sen övergick till ett rejält blåmärke. Hon blev kyld på bulan så den gick fort ner. Först haltade hon lite men det var borta senare på kvällen.

Har för övrigt mycket att göra nu när jag har semester så det känns inte som man har tid att blogga ens, så bloggen kommer att ta ganska mycket semester under juli månad, men jag skall rapportera om Fejdi så fort jag vet något.

Håll tummarna att vi får tillbaka vår kära vän. Hur skall Blondie klara sig utan sin bästis. Hon lägger sig alltid där Fejdi ligger och de är så söta ihop.