I helgen har vi varit i Laröd (Helsingborg) på utställning. Vi håller till på Brukshundklubben och det bästa med den är att den har en av apellplanerna helt inhägnad med högt staktet. Där kan man låta sina vovvar få springa lösa och här kommer en bildkavalkad på Nóri och hennes nya vän Harry (Mibisan´s Mr Bonfire). Det är Sören och Marie-Louice Ax som äger honom. Harry är en ganska stor whippet så det passade honom utmärkt att få leka med en större hund och Nóri tackade inte nej.

  Först en liten bakantskap, Harry med lite ragg...

  Sen var leken i full gång

      Oj, hur är det med benen här? Är det för många?

        Tungorna blev längre och längre....

En bäck gick utefter hela långsidan av planen och den utnyttjades flitigt av båda två

        Pust....

  Nóri på väg att dyka i bäcken

  Plums....

  Som en racerbåt....

      Harry var också i och under vattnet t o m , men de korten blev suddiga

    Nóri hann även med en runda med bollen....

  Detta var verkligen roligt för båda hundarna och de lekte så bra ihop. Sprang liksom på samma villkor och de sprang ofta jämnsides, ingen större risk alltså för krockar. Största risken var att krocka med några bänkar som stod uppställda men de lyckades väja i sista stund och vi själva höll oss utefter staketet. Inte roligt att bli påsprungen i den farten precis. Synd att det är så långt till Laröd (38 mil) och synd att Harry bor så långt bort (20 mil). Men om ett år kanske vi kan göra om det....

I går var jag för första gången ute med Blondie och Vanessa och släppte dom lösa i skogen. Vanessa har inte fått springa med någon av de vuxna tidigare i skogen, utan bara i trädgården. Tyckte det var hög tid att prova hur det skulle gå. Det gick alldeles utmärkt. Blondie är nog den enda som vill leka, trots att hon inte är yngst. Hon är ju 5 år men hon tar på ett härligt sätt hand om de valpar vi haft (Nóri och Vanessa). Det blev som vanligt en tur ner till sjön, härliga Vänern.

  Full fart mot sjön

     Vasstråna vajar för vinden

  Vacker mossa

  I lektagen

    Bra att blunda när man springer

 Över stock, över sten

  Leken i full gång

           Sork?

På spaning över böljan blå

  Blondie

    Lek igen

   Kolla Vanessas blick

    Söta, fina, snälla, blöta....

        Mycket konstiga svampar finns det. Dessa växte på vägen

  
När vi gick hem stod denna rackarn och tittade på oss. Det var lugnt, hundarna var kopplade! Väl hemma så var de både nöjda och trötta båda två. Det är härligt!

I dag fyller Vanessa 6 månader. Lilla damen börjar bli stor. Fast speciellt stor är hon inte men hon är en rejäl bit ändå.

  Klappa fint....

Tindra tycks undra vad Vanessa har i munnen

  Hej å hå nu flyger jag....

Med en rund sten i handen....

Lite kryptisk rubrik men så här är det....

Jag går ut en koppelpromenad med alla 5 whipparna. De vuxna kan jag inte släppa hur som helst för allt vilt som dyker upp från ingenstans, men Vanessa som bara är valp har ännu inte kommit på det där med att jaga och då vill man ju ha henne lös så mycket som möjligt.

Oftast går jag med bara henne och då är allt frid och fröjd. Men släpper jag henne och har med de andra så är hon helt omöjlig med att hoppa på och springa på de andra whipparna och hänga sig fast i halsbanden. Konstigt nog säger de inte ifrån i dessa lägen utan ser bara helt förstörda ut och är väldigt rädda att hela tiden bli påsprungna, medan odågan far runt som om inget hänt.

I det läget blir det jag som hela tiden får säga "nej" och "hutta" åt henne och till slut känns det som man bara skäller på henne och det känns mycket negativt och då tänker jag att jag skall inte släppa henne mer när de andra är kopplade men man gör ju det ändå och tänker att hon kanske har lugnat ner sig.

Väl nere vid sjön kommer lilla odågan på andra tankar och får hur kul som helst  i vattnet som framgår av bildkavalkaden nedan....

                          Ja nog kan hon roa sig själv också

    Denna platsen kallas för "Vind för våg" här i Årnäs

    Dagskär

  Passar bra till adventljusstaken framöver

Detta är en konstig svamp (eller vad det är) som man ser lite varstans 

Slutet av augusti och 24 grader varmt med 87% luftfuktighet...härligt!

Då blev det en tur med bara Vanessa.

                  Fjärilshund?

Ja, nu har våra sångparakiter fått ett nytt hem i en annan voljär.

Hanen

    Honan

I samma veva fick de övriga fåglarna rengjort sina innevoljärer

  
Det är två som är delbara men det är alltid öppet emellan utom nu då sångparakiterna inte kommit överens med nymfparakiterna. Då är det bra att kunna skilja dom åt.

Lite ny mossa uppskattas 

    Så här ser den hemska gräsmattan ut idag, inte tokig alls med tanke på hur den såg ut tidigare i år. Gräs har en otrolig förmåga att inte dö.

    De tre sista bilderna från juni i år 

Dagens middag, till hundarna alltså, blev Magnusson Blanda, mixade morötter, malt rått oxkött, Vit Tabs och laxolja.

  
Kunde dom trycka på "gilla-knappen" så skulle dom göra det! Det är dagens höjdpunkt, förutom promenader då förstås. De är totalt inställda på att äta 16.30 För det mesta blir det den tiden men inte alltid. Speciellt inte när man är ute med husvagnen men då har dom inte alls koll på tiden på samma sätt. Konstigt!

Vi själva åt gräddkokta grönsaker och isterband. Den rätten skrev jag om här på bloggen 1 april 2010. En del läsare har efterlyst fler recept, men jag tror jag lagt ut ca 40 stycken och det är nog inte så mycket mer man rör sig med här hemma, därför blir det sällan nyheter. Men det kommer väl någon gång vad det lider.

Har varit dålig på att fotografera också ett tag nu men det går i perioder då man tycker det är roligare och drar på kameran vart man än ska.

I morgon är det söndag och 108 klor skall klippas. Det tar en liten stund men går ändå på rutin. En håller och en klipper.

Sen skall vi till Sötåsens Naturbruksgymnasium i Töreboda och ge bort våra sångparakiter. Synd men de kommer inte överens med våra nymfparakiter utan de bara jagar varann och slåss och det blir stressigt för alla parter att ha det så.

Om en halvtimme är det Black Sabbath på TV....

Ja så kan man väl säga när man har ett bakbort fullt av kantareller.

Det blev 3,7 kg av skogens gula guld. Tre långpannor i ugnen och efter förvällninen blev det 14 påsar att frysa in med drygt 2 dl i varje. Lagom till var sin macka eller så. Fantastiskt gott att ha i alla fall och alla kantareller från förra året var slut så det var ett extra välkommet tillskott. Det var husse och Nóri som var ute i skogen i över 4 timmar. När de kom hem så studsade och pep Nóri i alla fall. (De är ju outtröttliga enligt standarden) Men efter en stund så gick hon faktiskt och la sig och sov i flera timmar så hon var nog lite trött i alla fall.