Trött blir man ibland....

Att vara ute med husvagnen kan vara tröttande och är det dessutom lure coursing så kostar det på!!!

Blondie kom på 14:e och Smilla på 11:e plats och det är jag nöjd med. De skötte sig så fint men blev lite trötta på slutet vilket inte är konstigt då de inte ligger på topp konditionsmässigt. Men kul var det....sa dom....

Banan i första loppet var 850 meter och det var långa böljande små backar som säkert var jobbiga att springa i. Andra loppet var ca 200 meter kortare. Fint väder hade vi och helgen var väldigt trevlig. Kul att träffa "alla" igen. Tog lite kort på galgo, några whippet, basenjis och italienare. får se om jag orkar lägga ut dom någon dag annars blir det bara detta gulliga kort på Blondie och Vanessa som sover så sött ihop i husvagnen.

En nedlagd flygflottilj är väl bra om det inte är halv storm

För andra året i rad åkte vi till Ljungbyhed till Vinthundklubbens och Whippetklubbens utställningar. Vädret var under all kritik och hade vi vetat hur det skulle blåsa så kanske vi hellre stannat hemma. Vi skulle ju stå och sälja där också men med en vind på 20 - 25 sekundmeter så var det inte tal om att sätta upp något försäljningstält. Inte heller att ha grejerna utan tält för risken var uppenbar att allt skulle blåsa omkull och då hade det kostat mer än det smakat så att säga.

Det enda vi gjorde var att hänga ut koppel och halsband på en ställning, men det blev heller inte så långvarigt tack vare regnet. Vi stod bredvid Lena och Helen som säljer snugglebags. Det hade varit skönt att få krypa in i en sån!

På lördagen träffade vi en av Vanessas systrar, Vera, som var den tik som vi funderade på om vi inte hade valt Vanessa.

Klenod´s Vera

På söndagen, då vädret var lite bättre, kom Vanessas bror Valle dit och det blev ett kort på honom också.

Klenod´s Valle

På lördagen, i det uschla vädret blev Vanessa BIR JUNIOR med CK. Det var riktigt kul.

På söndagen blev Sunny BIS SENIOR, men då blev Vanessa bara 5:a i sin klass. Så är det med utställningar. Ena dagen upp, andra dagen ner!

I helgen var vi i Lidköping på utställning.

Där fick Vanessa träffa sin mamma och det blev en hel del bilder tagna, naturligtvis. Här kommer två av dom.

Klenod´s Tilda och Klenod´s Vanessa

Mor och dotter

Spengummi....det är grejer det....

Det är hundarnas nya leksak. Väldigt populärt och uppskattat och framförallt slitstarkt och tåligt. Nu kom dom i dag så det är bara Vanessa som testat men hon gillade det. Nóri stod och tittade på i fönstret när Vanessa lekte och det var inte så käckt, hon tjöt som en stucken gris. Nóri ja, det är hon som är halt.

I dag var hon på vattentrasket men hon haltade när hon kom dit så det blev inget av, tyvärr. Det blev till att vända och åka hem. I morgon skall hon tillbaka och då skall veterinären kolla. Hon är lite svullen på utsidan tassen.

Vi tyckte i går kväll att hon gick lite orent. Antingen har hon fått gå för långt eller så har hon lekt för häftigt med Vanessa. Det är omöjligt att förhindra att dom aldrig leker. Det går i så fall inte att ha dom i samma rum ens.

Ja, vi får se vad vet. säger. Blir väl Remadyl igen kanske.

Tänk så många nya bekantskaper man gör genom sina hundar

Inte minst när man säljer valpar. Jag uppskattar verkligen att ha kontakt med mina valpköpare och jag har det med de allra flesta. En del blir vänner för livet.

Ett par av dessa vänner (Dexters matte och husse) var ju här i förrgår för att de var nyfikna på vår nya husvagn och så fick jag ett knippe tagetes som jag planterade i blåa (vad annars) krukor.

Så fint, tagetes är mycket tacksamma växter tycker jag

Ett par andra av våra absolut bästa vänner är Yvonne  & Thomas Brandt (Torshammarens kennel). Yvonne är ju helt makalös på att sy. Hon har ju tidigare sytt våra hundhalsband och alla våra hundtäcken och nu när vi var i Falköping på LC provet så kommer hon med en kasse med nya täcken till whipparna med kennelloggan på.

Alltså vad säger man, vad gör man, man blir ju helt mållös. Inte fick jag betala heller.....måste klura ut något, sånt kan man ju inte bara ta emot så där hur som helst.

Novas, Sunnys, Smillas, Blondies och Vanessas färger.

Visst är dom fina? Skulle önska jag var lika händig men jag kommer sällan överens med min symaskin. Tur att man kan ha täcken på whipparna även andra årstider än vintern. Jag vill ju använda dom nu....

Det skulle visst bli kallt till helgen. Tur man skall vara inomhus då. Det bär av till SKK i Lidköping där vi skall stå och sälja och en av hundarna skall ställas ut på söndag. Blir det ruskväder så kanske täckena kommer till användning redan då.

Skulle önska att hundarna oftare fick möjlighet att sträcka ut i full galopp

Det här ju till rasen liksom, att få springa så fort det bara går. Där jag har möjlighet att släppa hundarna finns det mycket gott om fartdämpande underlag, såsom sten, berg, klippor, skog, ja allt annat än en ängsmark eller grustag. Allt beroende på alla hjortar och rådjur som finns här.

Nu är det ju så att vissa av hundarna ändå springer för full sula men det resulterar bara i att jag får hjärtstillestånd med jämna mellanrum. Alltså....att dom klarar sig så bra ändå utan skador....så som dom far fram....där det inte går att fara fram. Det hade varit hälsosammare att ha hundar som mera lufsar omkring i maklig takt....men det hade inte varit lika roligt och spännande, trots allt.

Här slår man inga hastighetsrekord....

....men jag tror man blir bra på att veta var man sätter tassarna....

....att felbedöma hopp här är inte bra....

....men ibland går det i "lufsfart"....

....fast inte så länge....

....hej hopp, alla fyra i luften....

Blondie

Nova

Sunny

Senare kom Tindra på besök en stund och till middagen kom Dexter och Frodo med husse och matte. De stackars hundarna fick sitta i bilen för Sunny löper, men de fick i alla fall hälsa på Vanessa. Vi andra åt mat och drack kaffe och pratade bort några timmar. Inte svårt alls, tiden rusar iväg.

I morgon blir det middag hos "dotera"

I dag har det varit varmt och soligt

För att inte trötta ut läsarna med återkommande bilder på samma hundar och samma klippor och samma vatten, så blir det bara ett par stycken bilder i dag. De skiljer sig inte så mycket åt.

Björken håller på att öppna sina blad

Inte fåglar, utan myggor i ett spindelnät

En badglad Vanessa på några bilder

Ytterligare ett vårtecken, sonen i lek(ler)tagen

....är aldrig roliga

Oförutsett är det ju när t ex en hund blir skadad. Även om man har en försäkring som täcker det mesta så kostar det verkligen mycket pengar ändå. Tid, pengar och bränsle till bilen. Inga billiga saker alltså.

Vad gäller Nóris tass så har Agria redan ersatt nästan 30.000:- Men nu skall Nóri vattentraska som ett komplement till rehabiliteringen. I dag var hon där och fick traska i 8 minuter. Det var jobbiga minuter för henne men det kostade 475:- Det var också jobbigt! Hade blivit lite billigare med ett 10-kort men har man liksom inte av en händelse 4000:- på fickan så får det bli betalning varje gång i stället. Nu var det tänkt att hon skulle få gå två gånger i veckan ett tag, vilket med bilresan på 12 mil t o r, gör ungefär 1400:- per vecka!!! Sen skall hon göra balansövningar på en luftmadrass. Inte så länge sen vi slängde våra gamla luftmadrasser. Jysk hade för 499:-...nä, det är för dyrt, får leta efter någon billig "skit" som bara duger att balansera på. Vi skall ju inte sova på den, men vem vet vi kanske somnar av utmattning allihop...hahaha...

I Nòris föräkring så ingår rehabilitering. Det låter ju bra. Jag ringde och frågade just om vattentrask som rehab, eftersom det är viktigt att hon kommer tillbaka och kan återuppta sitt siv som lure coursinghund bl.a Men eftersom hon inte brutit tån så gäller det inte!!! En stukning var väl för banalt, även om det resulterat i en amputerad tå.

Nää, ja ä inte bitter....men jag undrar ibland hur mycket man har råd och ork att satsa på en enda hund.

Vad händer om man struntar i allt och låter henne leva som vanligt med så småningom lösspring igen. Blir hon inte bra då, måste allt detta till?

Ibland känns det som det suger musten ur en....förkyld är jag också....det är nog mest synd om mig just nu!!!

Avslutar med några bilder från träsket....trasket menar jag....

Här börjar vattnet strömma in

Lilla, söta Nóri, du är värd allt detta....

Nästan som röntgenbilder