Ja se det snöar, ja se det snöar...

Ja, så här såg det ut i morse när man vaknade. En hel vägg av snö på voljären. En massa nysnö hade kommit under natten. Inte så där väldigt kul, men faktiskt så var det inte halt i skogen p g a all snö. Lite tungt att gå men hellre det än halka. Det ger ju lite extra motion vilket inte halkan gör. Då går man bara och spänner sig och känner sig 20 år äldre!

Vanessa tyckte det var väldigt kul med mera snö

För att inte tala om Nòri...då blev det full fart

Vi brukar inte låta dessa två springa ihop för det blir alldeles för mycket för Vanessa men just i dag var snön djup och tung så farten var inte lika våldsam och så var det lite mjukt i snön samtidigt. Det gick ju bra trots allt men det blir lite för mycket i bland. Man vill ju inte riskera att Vanessa blir skadad i onödan. Det skiljer ju trots allt 20 kg i vikt mellan dom.

Det känns bra att Nòri har sprungit lite mer nu utan att halta. I förrgår i rastgården och i dag i trädgården. Roligt...hoppas det varar. I dag gick hon med rullkoppel på promenaden och då fick hon jobba lite extra i den djupa snön i dikeskanterna. Det dök inte upp något vilt i dag. Frågan är vad som händer då om hon är längst ut i rullkopplet.

Går det att hålla henne då eller får hon för mycket kraft???

Julafton firades hos Henrik, Emelie och Tindra

Det gällde att fånga dagen på ett bra sätt med god mat, tomte, paket och allmän trevlig samvaro. Det tycker jag att vi lyckades med. Det är tredje julen som vi firar hos sonen. Vi har i många år firat hemma hos oss och då har våra föräldrar varit med men nu finns ju endast pappa kvar i livet och han får fira på sitt äldreboende. Det går inte att ta hit honom längre, tyvärr.

Därför var det en väldigt bra idé att fira hos Henrik och hans familj lite längre ner på gatan. Nära och bra, för hundarna får vara själva hemma. Dels för att Henrik har 3 katter och sen skulle det bli i bökigaste laget att komma dit med 6 hundar!

Så nu firar vi med våra barn och barnbarn och Emelies föräldrar, mormor och lillebror med tjej.

En underbart varm och härlig brasa välkomnar

God och hemlagad julmat

Tindra vill att tomten skall komma...

Men först skall det ätas färdigt

Sen skall det tittas på Kalle Anka

Barn och barnbarn, Helen och Lucas

Under tiden som Kalle Anka varade så gick vi hem och rastade hundarna och gav dom mat, sen fick Vanessa följa med. Nòri och Vanessa får en sån energi efter maten så det går knappt att ha dom ihop. De skall bara busa och nu hade de ju varit ensamma i nästan 3 timmar och det hade gått bra.

Oj, nu knackade det på dörren...

...det var tomten...

Finns det några snälla barn, kraxade tomten. Jaa, svarade Tindra...

Kanske inte värt att gå närmare...

Efter att Tindra fått några paket så skulle tomten gå vidare till andra barn och han ville gärna ha en kram innan han gick, men Tindra tyckte att mamma skulle ge en kram först...

...och det gjorde hon! Undra om hon kände tomten?

Sen vågade Tindra också krama tomten

Vinkelivink...

Renarna väntade bakom hörnet...

Så småningom efter att Tindra fått MASSOR av paket och vi andra också för den delen så var det dags att ge sig av hemåt till väntande vovvar. Sen var vi så trötta, så trötta, så vi orkade ingenting resten av kvällen utan det blev ganska tidig nattning efter en skinkmacka och ett glas mjölk.

I dag har vi hunnit med mycket

Det är ganska bedrövligt att gå ut med hundarna nu. Isigt och halt, med riskt att bryta både det ena och det andra, trots broddar. T o m hundarna slinter. Inte tal om att släppa dom lösa nere vid sjön eftersom det kan vara förädiskt med isen om den inte ligger riktigt. Bara tanken att dom skulle dra iväg ut över isen efter något som dom tror är jaktbart, en fågel eller så. Nej då får de hellre gå kopplade. Inget att göra åt. Men i dag bestämde vi oss för att åka och hälsa på pappa och på vägen dit stanna till i Mariestad och släppa hundarna i Hundrastgården. Vet inte hur länge den får vara kvar. Det är ett tillfälligt bygglov som går ut nu vid årsskiftet men vi får hoppas att Mariestads kommun tycker det är bra att det finns en rastgård och beviljar ett nytt bygglov. Tänk att det skall vara så märkvärdigt att få sätta upp ett staket...

Alla hundarna fick hur som helst springa lösa i rastgården, vilket uppskattades inte minst av Nòri och Vanessa. De fick dock springa var för sig. Nòri fick springa själv.

Nòri med den kära slungbollen i munnen

Kom igen husse...släng nu då...

Skönt för alla att få rusa runt en stund

Sen blev det besök hos pappa

Han blev jätteglad när vi kom och förgyllde hans tillvaro en stund med kokkaffe, hembakat och en pratstund. Han ser ju inget och hör jättedåligt men så blir han ju 98 till sommaren så med tanke på det är han ändå pigg.

I samspråk med svärsonen

Efter 1½ timme åkte vi hemåt igen. Det var mer som skulle göras. Koka revben till julbordet, förbereda Jansson och skinkan, den är klar, den provsmakade vi i går kväll. Det är husses uppgift att rensa anjovisen till Jansson. Det luktar väldigt gott med anjovis tycker hundarna och de skulle glufsa i sig alltihop om man inte passade dom.

En väldigt intresserad Nòri...

...och väldigt närgången. Hon tycks tro att om hon stirrar tillräckligt länge så kanske den goda fiskbiten sugs in munnen på henne automatiskt.

Trots lek i rastgården så orkar man allt leka lite till

Det är en ojämn dragkamp men båda är lika envisa och LÅTER...  

Sänder en hälsning på bloggen också

Nòri, Smilla, Vanessa, Nova  ( i täcke), Sunny och Blondie

Burfåglar, alltså

Våra burfåglar är ute i alla väder. Det är mest risfåglarna som håller sig inomhus när vädret är dåligt eller som nu, kallt och snöigt. Kanarier, zebrafinkar och nymfparakiter däremot är nästan omöjliga att få in på kvällarna. Vi vill inte att de skall sitta ute efter mörkrets inbrott, för det innebär att de sitter stilla på en pinne i kylan från kl. 16 till kl. 8 nästa morgon. Det betyder att dom inte får varken mat eller vatten på ca 16 timmar. Så nu när det är så kallt så har vi gjort allt för att "skrämma in dom" så att vi kan stänga för natten.

På höger sida om grinden är den lilla voljären och till vänster den stora. De flyger genom valvet ovanför grinden, men vi kan stänga till så de bara har valvet och den högra att tillgå. Från den högra går luckan in till deras inomhusbur.

Här sitter ett helt knippe kanarier på valvet och  väntar på att det skall öppnas så att de har hela ytan att flyga på. Det blir ca 12 meter.

Här fälls luckan ner så det blir fritt fram

Och vips så är de ute och flyger. Man ser faktiskt att de gillar att få sträcka ut i "full galopp" Det svåraste är att räkna in dom när de kommit in. Det går ju inte att stänga och bara anta att alla är inne. Nymferna är ju bara 2, så det går ju lätt, kanarierna är 13 och zebrafinkarna 12. De sitter inte så stilla så det tar en stund innan man räknat alla. Men med lite tålamod så går det bra.

 LCHF godis

Egentligen är det inte godis utan en godisbit som man tar till kaffet. Det blir lite dyrt att äta som godis, då chokladen är ganska dyr. Det blir ca 36 tryfflar.

Här är ingredienserna

1 dl vispgrädde, 50 g smör, 300 g mörk choklad (70% kakaohalt), 1 dl kesella och 1 tsk kardemumma.

2 tsk kardemumma och 2 msk råsocker att rulla tryfflarna i.

Koka upp grädden och smöret i en kastrull. Ta kastrullen från värmen och bryt chokladen i bitar och rör ner den i gräddblandningen. Det skall bli en jämn och slät smet. Rör sen i kesella och kardemumma.

Bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en form och låt det stelna i kylen i 1 till 2 timmar.

Så här fina blev dom...

....och så här fin blev jag, det var inget vidare så jag lät dom vara i bitar och doppade dom runtom i kardemummasockret. Men för mig gick det åt nästan dubbelt så mycket av kardemummasockret.

Det blev ju bra till slut även om dom inte blev runda. Goda var dom i alla fall. De förvaras bäst i kylen och kan även frysas men skall tinas långsamt.

Nästa gång skall jag bre ut smeten lite jämnare så blir det finare fyrkantiga bitar. Fast då kallas de väl inte för tryfflar längre, för de är väl alltid runda, eller?

Det räcker nu!

Inte en gnutta mer snö behöver det komma på hela denna vintern. Just nu är det bedrövligt ute. Dåligt plogade vägar både på landsbygd och i samhällen. Knappt man kommer till jobbet. Tur det är fredag i morgon så man får vara hemma ett par dagar.

I går var vi på grötfest hos pappa på hans äldreboende. Det var trevligt. Roligt för de gamla när det görs något och det kom några små lucior och sjön så fint också.

När vi väl var hemma, ja inne i byn i alla fall så körde vi nästan fast i snön mitt på gatan, så dåligt plogat var det. Det visade sig sen att något gått sönder på snöplogen och nu i dag är det färdigplogat och bra mycket bättre.

Så här fint sken solen i söndags

En dovhjort i grannträdgården

Så här såg det ut i förrgår när snön yrde. Detta ligger under tak så det borde vara snöfritt. Hundarnas bänk till höger där de gärna ligger och solar! Fast inte denna dag!

En härlig kombination

Kallt, inte ens Vanessa ville bada i dag. Det blev täcke på 4 whippar och det var dom tacksamma för! De stoppar så gärna in huvudet i täcket och verkar trivas med att gå ut så. Vanessa har inte haft på sig sitt täcke än, för hon är en konstig prick som aldrig fryser.

För bara några dagar sen såg det ut så här

Nu ser det ut så här

Ingen har gått här före oss, helt orört

Ganska ogästvänligt att sitta och fika här, eller hur?

Husse med Nòri och Sunny

Undrar om inte Vanessa fryser liiite grand i alla fall

Fantastiska isformationer

Isen håller på att lägga sig

Draghunden Vanessa

Har aldrig haft någon whippet tidigare som drar så i kopplet som hon gör. Det är lite jobbigt i bland! Skämt åsido så undrar jag om inte lite draghundsgener kommer från Sirius, Vanessas pappa, som lever långt uppe i Norge med sin polarhundsflock. Skämt åsido så undrar jag också om man kan använda en whippet i weight pull? I så fall har jag en kandidat!

Fast hon är världens snällaste och godaste lilla whippettjej, trots att hon drar som hon gör.