- det var bara dessa två kompisar som ville SITTA I SNÖN de andra fyra vägrade -

Stackars liten pippi

I dag kom sparvhöken på besök. För sent såg vi att den redan hade gjort en attack. Undrade varför den var så enveten och kom tillbaka hela tiden, men så såg vi en död fågel och en skadad. Sparvhöken väntade bara att få dra ut den stackaren genom nätet. För sent kom vi alltså till undsättning.

- ingen rolig syn -

- inte lätt att dra ut "maten" genom nätet -

Då är vi minst 1 kanariefågel fattigare. Den skadade kanarien satt på marken så den är nu inflyttat inomhus i voljären. Den ser lite konstig ut och skavd vid näbbroten men annars verkar den okej. En av nymfparakiterna hade också något slags sår vid näbbroten. De har förmodligen blivit vettsrämda och flugit rakt i nätet. De är verkligen rädda när det dyker upp en rovfågel. Konstigt att det är så inrotat i dom att reagera så. 

Vanessa löper...

Jag visste ju att hon skulle börja löpa någon gång november - februari. Vad jag hoppades på var att hon inte skulle börja förrän jag blir ledig och att hon inte skulle börja så sent som i februari, så det kunde inte bli bättre. Det är meningen att hon skall paras denna gången. Å vad jag längtar....sex år sen senaste valpkullen.

Sommartid är vi ju ute så mycket på utställningar och säljer så då har man knappt tid att ha valpar så antingen får det bli sen höst eller tidig vår och det senare är ju att föredra tycker jag. 

Hane är ju bestämd sen en tid tillbaka och när jag har ett kort på honom så kommer jag att tala om vem det blir. Tills dess så blir det bara två bilder på Vanessa. Det första där hon är drygt 2 månader och det andra där hon är 2 år. Nu till våren fyller hon 3 år.

Tre dagar kvar att jobba...

Sen går jag i pension ( lite tidigare). I dag på jobbet kom några elever ner med en blomma till mig och tackade för tiden jag varit där. Jag blev så glad, det kändes så oväntat.

- en sån här fin liten orkidé i en vacker vas fick jag -

Det skall bli skönt att få vara ledig och göra lite som man vill men samtidigt är det lite vemodigt att lämna ett jobb man trivs med, men nu har jag bestämt att göra så. Det har varit roligt men jobbigt att jobba i en skolmatsal. Just Djäkneskolan har en mycket trivsam matsal, lagom stor med inte alltför många elever. I dag på julbordet hade vi 314 som åt och det var nog rekord.  Vi är ju trots allt bara två som jobbar där.

- vår trivsamma matsal -

- och härliga salldsbuffé -

- väldigt roligt att ha fria händer att göra sallader -

Tre dagar återstår alltså....sen återstår vad som skall ske....har lite planer....men det tar vi en annan dag...

Stormen Sven gjorde också entré

Det var inte roligt att vakna i går morse och inse hur mycket det blåst och snöat under natten och dessutom behöva bege sig de 4 milen till jobbet. Då skulle man önska att bilen inte startade eller att man fastnade i en snödriva eller något i den stilen. Man är alldeles för plikttrogen. Dessutom skulle jag ha en vikarie den dagen, så det var bara en flyktig tanke som passerade om att man skulle stanna hemma. Det var bara att ta tjuren vid hornen och hålla tungan rätt i mun. Alltså...i klarspråk....ratta bilen mot Skara och hoppas att man inte skulle möta någon som kom på fel sida eller fick sladd. I stället för en tur på 35 minuter så tog det 1 timme ungefär. Det var för det mesta 40 km som gällde. En gång fick jag ett helt vindsjok av snö över mig och jag såg absolut ingenting på en lång stund. Fy vad otäckt det var. Hur som helst så kom jag fram helskinnad. Vägen hem gick lite bättre. Det hade slutat snöa med det blåste otroligt mycket och det låg drivor överallt. Inte roligt att köra in i såna man får ju nästan stopp. 

- helt plötsligt lyste solen upp naturen och det blev väldigt vackert -

I dag, lördag, blev det en runda till sjön med hundarna

- de njöt som vanligt av att få springa lösa -

- ser kallt och ogästvänligt ut -

- mycket isigt på berget -

- istyngd vass -

- kamoflagevanessa - 

- inget bra för hundarna att springa på isiga berg -

Som väl är så är det ganska gott om plats för dom att springa på en gräsplätt längre upp i skogen så de behöver inte halka på isen men jag var ju tvungen att ta några kort först. Sen lekte vi "kasta rep" en stund, Vanessa och jag. De andra är inte så roade av detta längre faktiskt. De gräver hellre och strosar runt i största allmänhet. Skönt att inte alla är lika vilda på en gång.

Blåsigt, soligt, snöfritt...härligt

Det var inte lätt att hitta en läig plats i dag nere vid sjön. Det var knappt det gick att fota för hundarna klarade inte av att stå stilla. De avskyr blåst. Vågade inte släppa dom på branterna men ville gärna ha några kort...

Sen fick dom springa av sig vid lite lugnare vatten. Men nog var det vågor så det räckte till och väldigt vackert.

- hisnande branter -

- vinden dånade -

- och vågorna slog -

- hundarna tuggar -

- och tuggar -

- och tuggar -

- ser isigt ut men det är bara vått -

- avslutar med en bild på spanaren Nòri -

Kom på att min rubrik är första advent så egentligen borde jag haft med lite adventsbilder men det har jag inga. Men nu är här pyntat i alla fall som man brukar göra. Mysigt med adventljusstakar i fönsterna. Piggar upp i mörkret. 

Nu har jag bara 15 arbetsdagar kvar sen slutar jag jobba....

En otroligt lång tid

11 whippar och 5 valpkullar har vi hunnit med. 6 av whipparna finns ju inte längre. Det är dessa första hundar man tänker på när man tänker tillbaka på de 24 år som gått. I går kväll satt vi och tittade på en gammal VHS film som vi spelat in på våra "gamla" hundar. Jätteroligt att se dom live igen. Våra egna hundar reagerade väldigt när dom  hörde våra röster i TV:n. Dom visste inte vart dom skulle springa och kolla. Vi ropade ju "hit" bl. a. Ja, kul var det att se i alla fall. Jemmis första valpkull har vi också filmat och då var ju våra barnbarn Lucas och Jessica med i filmen och det var minst lika roligt att se dom när dom var små. Det är ju några år sen. Den kullen föddes år 2000.

Denna bilden är tagen på Skokloster av den japanska fotografen Rikako Fujita. Hon var där och frågade om hon fick fota våra hundar och det fick hon. Sen kom det med några bilder i en av japans största hundtidningar också. 

Dusty, Sigge Turbo och Jemmi är hundarna på bilden.

Accent´s Jack Pot "Dusty" var vår första whippet. Här är han väldigt ung på denna bilden. Han var efter Accent´s Impuls undan Delaklin´s Fancy Girl. En mycket härlig hund. P g a honom blev det fler.....

Sen kom Accent´s Keen Kevin "Turbo" efter Foxy´s Florentino undan Accent´s Jambalaya (syster till Dusty)

Han blev champion och pappa till får första kull.

Som trea kom "sorgebarnet" Sigge, Turbos kullbror.  Han behövde omplaceras och kom till oss, drygt 1 år gammal. Han var nästan som en enmanshund och blev husses trogna följeslagare i nästan 14 år. Husse var hans allt och han fick ofta följa med och åka långtradare på den tiden. Det älskade han.

Efter drygt 8 år med hanar så gick min dröm i uppfyllelse i form av en tik, Play A While Pearl Jam "Jemmi" Det var väldigt trevligt med en tik i huset och så småningom så fick hon sin första valpkull, som Turbo var pappa till.

I den kullen behöll vi den förstfödda hanen, Belara Mission of Mercy "Muscot" Han blev också en hussehund och han råkade dessutom para sin syster en gång och det blev en kull på 5 hanar. 

Belara Dark Fade "Fejdi" hette hans syster som vi också behöll från första kullen och hon är nog den gladaste whippet vi haft. En genomgo och trevlig hund, glad i alla. 

Från Jemmis andra kull har vi ju kvar gamla "Nova" men eftersom hon lever och fyller 12 i mars nästa år så avslutar jag min lilla kavalkad över whippar som vi haft och fortfarande har kvar i kärt minne. Man glömmer dom aldrig.

3 stycken finns till salu

Det finns 3 härliga magyarvalpar till salu. De ser väldigt fina ut och önskar få en egen matte och husse att leva med.

Valparna är mycket vana vid andra hundar, både små och stora och de är uppvuxna ihop med barn, så de har alla förutsättningar att bli trevliga familjehundar. 

Vid intresse så hör av er till Mikael eller Lotta på Mijano´s kennel. Tel. 0525-40058

Det vore väldigt roligt om det blev lite fler magyarer i Sverige. Det är en härlig ras som inte gör livet långtråkigt.