Det blev stekt fisk med sursöt sås i dag och jag skulle skriva om det på bloggen men vid en närmare koll så gjorde jag det redan 21 februari tidigare i år. Tur man skriver upp vad man har bloggat om vad gäller mat. Hittills har det blivit ca 30 recept i år. Ja, bloggen har ju bara funnits i år...men nu kommer ett annat fiskrecept, som är ljuvligt gott och enkelt att göra. Här till 2 personer.

2 bitar laxfilé

75 g gorgonzola (eller likvärdig mögelost)

smält smör

salt

Sås:

1 dl vitt vin (går lika bra med selleri....nej jag menar matlagningsvin)

1 fiskbuljongtärning

2 dl creme fraiche

1 dl finhackad dill

1 stor klick smör

Lägg laxbitarna i en ugnsfast, smörad form. Skiva upp gorgonzolan och täck ficken med osten. Salta pyttelite och pensla med smält smör. In i ugnen i 10 - 15 minuter, lite beroende på om bitarna är tinade eller frusna. 200 grader är lagom.

Koka under tiden såsen. Lös upp buljongtärningen i vinet och koka en liten stund. Tillsätt creme fraichen och dillen. Allra sist rör i smöret när såsen är färdig.

Här serverat med  potatis, palsternacka och rårivna morötter. Mmmmmmm...

Nog är det vackert alltid men inte speciellt skönt ute. Tycker jag som inte gillar kyla. Det gör inte hundarna heller kan jag säga, men som de trogna varelser de är så går de med glädje ut i vått och torrt.  Nja ... kanske inte i vått ...men i torrt. Är det bara inte blåsigt så kan det allt vara ganske skönt även i kyla, det måste jag nog själv erkänna.

Tog några bilder på altanen i dag och inte ser den inbjudande ut längre.

Brrrr....kallt och nästan skymning trots att klockan knappt är 3 på eftermiddagen. Gott att hålla sig inne. Husse är ute och går med hundarna just nu, jag mötte dom på landsvägen när jag kom hem från jobbet, så nu skall jag sätta igång med middagen. Tog fram ett paket djupfryst torsk i morse. Skall se om det går att få ut fina bitar att steka i stället för att koka.

I dag den 1 dec.för 20 år sen hände något stort!

Då blev vi med whippet. Tänk att vi haft rasen så länge. Har inte ångrat rasvalet en sekund. Det enda jag kan ångra är att det inte blev tidigare. Eftersom jag  haft hundar i 46 år så hade det ju varit möjligt. Men var sak har sin tid och det var väl inte läge för det då antagligen.

Vår första whippet hette Dusty (Accent´s Jack Pot) och han var en helt otroligt trevlig och lydig hund.

Hade planerat att lägga ut bilder på honom här men dom försvann i datorkraschen så det får bli en annan gång kanske. Dom finns någonstans på någon bränd CD skiva men jag orkar inte gå igenom allt nu.

I kväll skall jag med jobbet på grötfest i Lundsbrunn.

I går var kalaset och det blev alltigenom lyckat. Det enda som var synd var att det var en tjej, som Henrik och Emelie känner, som skulle sjunga och hon ringde samma morgon och hade fått maginfluensa. Hon hade satt egen text på en låt som skulle handla om Tindra. Det fick vi inte höra och det var tråkigt för hon är väldigt duktig på att sjunga.

Här höll vi till i Österängs bygdegård. Med tanke på att vi var ca 70 personer så var det praktiskt att vara där.

Alla 15 borden var dekorerade med granris, rönnbär och andra röda bär (cotoneaster)  Sen var det ett urgröpt äpple med ett värmesljus i. Allt på röda dukar, vilket gjorde det hela till en varm och trivsam miljö.

Först bjöds alla på en passande glögg och pepparkakor till.

Sen blev det hembakade kakor och bullar....

....och god tårta med kiwi och jordgubbar på. Den var mums.

Sen var det dags för paketöppning. Här en gunga till trädgården från oss och Helen med familj.

Det var mycket i rosa

Familjen Barbapappa på en liten morgonrock

Tindra hos farfar

Tindra själv hade ingen aning om att det var hennes dag, men hon var glad ändå!

Tindra hos faster Helen

Jessica

Har bakat i dag för kalaset i morgon. Det fick bli de s.k Belarakakorna.

Vi kommer att bli runt 70 personer i morgon...puh...känner inte alla ens.

När jag var färdig med baket så blev det i alla fall 126 kakor. Det skall väl räcka och bli över. Har plockat granris till att dekorera borden med och jag skall hjälpa till med det i morgon på dagen. Klockan 15 skall vi dit.

Nummer 13 i ordningen denna hösten.

Visst är dom söta, åtminstone i ansiktet, med sina pepparkornsögon. Men man vill ju inte ha dom varken i huset eller i förrådet. Väldigt effektiva fällor i alla fall.

I dag har de små hjärtegrynen Smilla och Blondie varit på egen vift i ca 45 minuter. Låååånga minuter, inte vanliga minuter!

Sex hundar lösa och en flock dovhjortar på "fel ställe". Dom var där vi brukar släppa hundarna och det är ytterst sällsynt, i så fall läser man av det på hundarna med en gång och då går man inte dit. Men i dag fick dom gå lösa liiiiite tidigare och vips så var det coursing. Fejdi och Muscot stack väl egentligen aldrig, endast några meter men resten...

Nova och Sunny kom tillbaka nästan med en gång men det gjorde inte dom små röda vovvarna.

Husse var ensam ute med dom och ringde mej till jobbet och berättade. Jag skulle precis åka hem och först tänkte jag åka dit där han var men vi kom på att det bästa var att jag åkte hem ifall någon sprungit hem och då inte kunnat komma in i huset.

Mycket riktigt när jag kom hem stod Blondie och frös utanför. Hon var alldeles illröd på benen och tassarna. Först trodde jag hon blödde men det gjorde hon inte. Fast hon ömmade någonstans när jag lyfte upp henne och sen har hon varit stel och gått som en gammal "gumma" speciellt när hon skulle gå upp för trappan. Vid det laget hade även Smilla återförenats med husse i skogen och hon var inte ens anfådd. Kanske hade hon stått och ätit på något gott.

Ja, jag säger då det. Inte är det ofta detta händer, men det händer!

Angående stjärnfallet i går kväll så skall man önska sig något så är det att hundarna aldrig, aldrig någonsin kommer bort. Så oerhört hemskt det skulle vara.

Fick "Hundliv" i brevlådan i dag och där står det om vad som händer och vad man skall göra om ens hund springer bort. Skall läsa det i kväll...

I kväll alldeles precis för en stund sen gick vi kvällsrundan med hundarna och precis samtidigt fick vi se ett stjärnfall och så sa vi det samtidigt också...!!!

Kan man önska något då...???

Går det i uppfyllelse...???