Nu är året snart slut och har man meriterat sin hund för Trippelpriset så är det dags att ansöka om det nu.

Det har jag gjort och med glädje kan jag konstatera att två till av våra hundar är klara för priset.

Den som tidigare fått det är Belara Mama´s Pearl "Nova" och i år är det Play A While Solstaden "Sunny" och Belara Play Blondie "Blondie".

Det känns väldigt roligt. Belara Sleeping Sun "Smilla" har bara utställningsmeriten kvar att ta och det skall vi väl fixa så småningom, men i år blev det inte. Belara Play Madonna "Donna" är ju en som också tidigare fått trippelpriset. Både Donna och Blondie har ju Sunny som mamma.

Sunny har fyra avkommor som har godkänt anlagsprov i viltspår, Blondie, Smilla, Donna och Nemo. Så Play A Whilehundarnas avkommor visar inte bara framtassarna i utställningsringen utan till lite av varje, faktiskt.

Nova är ju undan Jemmi (Play A While Pearl Jam) så där är ytterligare en. Sen kan ju listan göras lång med andras hundar runtom i landet.

Det finns inte mycket att rapportera på fågelfronten. Även om det är kallt ute så sitter fåglarna gärna ute och ibland blir det mörkt och de har "glömt" att flyga in. Då blir det väldigt många timmar utan mat i mörkret, så då kommer sladdlampan fram och så får man lysa upp och försöka få dom att flyga in. Det brukar gå bra.

Zebrafinkar

Gul kanarie

Rostfärgad kanarie

Dessa bilder är dock tagna lite tidigare i höst, innan löven föll av.

Passade på att lägga ett spår för Blondie i det fina vädret.

Förberedelse

Efter 2 timmar var det dags att gå iväg. Blondie blir så glad när selen kommer fram.

Husse går och här har de precis startat

Klockan är halv 3 så det är inte så mörkt som det ser ut

Över stock, bakom sten, gömmer sig ett ben

Här är klöven. Intresset för just klöven är svalt men spåra är roligt

Efter dagens promenad och springande nere vid vattnet var det skönt att komma hem igen.

Sunnys älsklingsplats är i TV soffan

Blondies älsklingsplats är alltid hos Fejdi

Härligt milt väder och faktiskt lite sol. Då kan man inte klaga. Kände att jag bara var tvungen att se vattnet i dag så det blev en tur dit ner.

Kolla månen!

En flock änder ger sig iväg

Smilla har sett något

Smillalilla

Den "äldre valpen" är 7½ år och bor bara en mil bort. Men det är konstigt, de som man har närmast träffar man sällan. Så var det i detta fallet. Vi brukar alltid åka till Cream åtminstone någon gång varje sommar och släppa alla hundarna i deras härliga trädgård men i år har vi nog inte varit hemma så

mycket!

Att släppa hundarna i trädgården var inget bra alternativ denna regniga höst så vi hade bara Muscot, Blondie och Smilla med oss. Inte lätt att välja vem som skall få följa med. Muscot är favorit i Creamhuset (han är pappa till Cream) så han var bara tvungen att följa med, sen stod det mellan Smilla och Sunny och Sunny fick vara hemma denna gången.

Lite fjäskande blev det allt och de var inte sena att äta vad som bjöds.

Cream inbjöd hela gänget till lek i dubbelsängen. Här "pratar" han för fullt.

Efteråt var han nog lite trött. Han är så lik sin mamma, Fejdi, i uttrycket. Han är nog snäppet klokare än sina föräldrar, han förstår allt, enligt matte och husse. Så det får vi väl tro. Han visste i alla fall att vi skulle komma på kvällen!!!

Avslutar med en bild på Cream (Belara Fireworks) när han bara var 2 år

Färdiga för en promenad i regn och rusk.

Aliens?

Kortet taget strax innan klockan 12, alltså den ljusaste tiden på dygnet, ändå gick det inte att ta utan blixt. Visst blev det ett fint kort????

Speciellt Muscot med sina gröna ögon. Den skulle jag inte vilja möta i mörkret!

Den 19 oktober kraschade ju vår dator och alla mail och adresser gick förlorade. Vi hade bl.a en beställning på "plåthundar" till Italien och vi hade inte sparat adress eller namn på säkert ställe. Alltså hade vi ingen möjlighet att komma i kontakt med personen i fråga. Var dessutom osäker på hans efternamn. Hans grejer har legat färdiga länge och varenda dag har jag tänkt och hoppats att han skulle ha skickat ett mail för att undra varför inget händer och i dag....äntligen....kom ett mail. Å, vad det kändes bra, det var som en fin present!

Nu är namn och mailadress sparade och detta får aldrig, aldrig hända igen. Man lär sig av sina misstag, helt klart.

Nu skall jag gå och knyta mig!