Grattis Smilla lilla. Smilla, Dexter, Nemo, Sigge och Nicke fyller 2 år i dag. Hade varit roligt att ha ett foto till hands men det har jag inte hunnit med att ta. Det är lite dåligt med bloggtid just nu.

I dag kom en hälsning från en av Sunnys valpar som jag inte träffat sen han var 1 år. Nu är han 3½. Konstigt när man bor så nära, men det har aldrig stämt i tiden när vi velat träffa honom. Därför var det så roligt att få ett livstecken. Jag fick tre bilder och här kommer en av dom.

Ådi kallas han men heter i finare sammanhang Belara Play Freedom Call. Han är efter Play Mec du Manoir de la Grenouillére och han är alltså kullbror med vår Blondie.

För en massa år sen när vi hade collie och berner sennenhundar så sparade jag allt hår som kammades och borstades ur pälsarna. Till slut blev det ansenliga mängder och jag lämnade in det och gjorde garn av det. Man måste blanda med en del fårull för att det skall bli ett hållbarn garn. Av det stickade jag vantar och gav bort till bl.a mina föräldrar.

Vantar av colliehår

Vantar av berner sennenhår

Collien var sobelfärgad men underullen är ju mycket ljusare och likadant med berner som ju är mest svarta. Våra egna hundar är väldigt tokiga i lukten av vantarna. Dom känner nog att det luktar hund. Trots att det gått så många år sen jag gjorde vantarna så finns lukten tydligen kvar. Kan säga att vantarna är mycket varma och sköna.

Nu börjar sakta, sakta saker och ting komma på rätt plats. Efter ungefär 50 timmars arbete i pappas lägenhet så börjar det se tomt ut!

Skivskåpet har kommit på plats i vår hall. (Sorry, Susanne L.)!

Den gamla sjömanskistan som pappa haft i många år står också i hallen.

I den ryms nu 19 hundtäcken! Visste inte att jag hade så många. Men det är fleecetäcken, regntäcken och vintertäcken bl.a Bra att ha allt samlat. Man kan kalla kistan för hundarnas garderob numer.

Kvar i lägenheten är en massa porslin som ingen vill ha. Jag har tagit vara på en del men detta får väl säljas antagligen. Både matservis, teservis och kaffeservis. Tänk vad det samlades på sånt förr. Man skulle ha alla sorters glas och för att inte tala om allt silver. Har själv massor hemma som aldrig används. Kanske borde man passa på och sälja det med. Man får rationalisera och tänka att används det inte så finns det ingen anledning att det ligger och tar plats.

Så nu skall jag inte ställa undan det fina porslinet jag sparat utan det skall användas. Går det sönder så går det sönder. Då är det i alla fall använt.

Nymfparakiter är mycket trevliga fåglar. Det skall bli väldigt roligt att få ett par igen. Vi har haft ett antal genom åren och den första fågeln vi skaffade var just en nymfparakit och året var 1970!

Den fågeln hette Felix och vi hade honom i 22 år. Då blev han skraltig och dog. Under sitt liv hann han med två fruar. Den första hette Kacki och den andra var lite kal i fjäderdräkten så hon fick heta Kalix. Några kullar blev det också efter Felix.

I morgon åker vi alltså och hämtar dessa två som syns på bilden nedan. Det är honan som är närmast kameran.

Ett sånt här fint kort kommer vi aldrig att kunna ta så jag fick låna det från uppfödaren. Gå gärna in på länken "Fågelperspektiv" och kika på mer fina fåglar (och marsvin och västgötaspetsar).

Hur länge skall det hålla på egentligen, det här vädret?

Nu har det blivit lite varmare ute men rimfrosten blir bara tjockare och tjockare.

I dag var det 1 år sen jag fick bredband. Underbart att ha och man har svårt för att föreställa sig vilken tid allting tog med bara modemet. Allt gick inte ens att se på för att det tog sån tid att ladda upp.

Dammiga och oputsade!

Synd att inte koppar är värt något. Jag minns att man själv sparade på koppargrejer och då var det dyrt på den tiden. Men vad hjälper det i dag!

Det blir väl till att skänka till Second Hand eller liknande.

I dag fyllde vi vår Renault Kangoo (och den rymmer massor) med skräp och åkte till tippen med brôtet.

Så nu är vi helt slut. Det är otroligt vad det tar på en att hålla på med sånt här.