I dag åkte husse med alla hundarna med sig till Strömsholm för att få Nóris tass undersökt igen....

21 mil enkel resa. Han ringde för några timmar sen och berättade att Nóri fick stanna kvar och i morgon skall hon opereras. Men det är ingen "rolig" operation för det är så illa att tån inte går att rädda utan måste amputeras. Detta sagt av en specialist och det togs ytterligare röntgen i dag, både vanlig och magnet röntgen. Det har gått alldeles för lång tid och hoppet är ute att rädda tån. Detta känns helt overkligt, faktiskt. Det var väl det sista man hade hoppats på.

Skall man behöva ha veterinärutbildning själv tro? Man litar ju på att är det vila som gäller så är det det. Stukar man foten själv så självklart vilar man foten och rör inte mer än nödvändigt på den tills den känns bättre. Men så kanske det inte fungerar med hundtassar.

Ja, Nóris karriär på LC-fälten var kort men intensiv och ställa ut kan man väl inte göra heller antar jag. Nu är ju inte det det viktigaste men det viktigaste är att hon kan springa lös och när hon är lös så ger hon järnet vare sig det är i skogen eller på LC fältet. Klarar hon inte det så är det inget värdigt liv för en sån tokrolig vilde som hon är. Vågar inte tänka tanken....

Eftersom det är en mellantå så kommer väl tassen att se ut som en klöv ungefär. Tomt i mitten. Det kan ju inte bli någon stabilitet i det, eller? Jag känner ju att det hade varit bättre att bli av med en yttertå. Men man kan ju inte välja!!! Dessutom så är det ju inte yttersta tåleden utan längst in i tassen, som vår knoge ungefär....

Nu vet jag inte alla detaljer ännu, eftersom Claes-Göran inte kommit hem ännu så slutet på denna historia är långt ifrån slut. Nu kommer vi väl att älta detta innan det "lagt sig". Man behöver prata av sig om det hela. Var och när gick det fel? Varför? Så onödigt. En skada som knappt syntes utanpå....