I dag blev det lite extra motion på löpbandet för alla whipparna. Det var evigheter sen jag använde bandet. Det kommer ju mest till nytta vintertid om vädret är alltför uselt för att gå långpromenader. Hundarna uppskattar verkligen inte ruskväder. Men i dag berodde det inte på vädret för det var helt okey. Däremot var skogen full av 20 jägere som satt i diverse torn och jagade älg, rådjur och dovhjort. Hade ingen aning om detta när jag gick in i skogen. Plötsligt var det drev alldeles i närheten och en hjort sprang över stigen alldeles framför oss och en wachtelhund hade den i haserna. Kan väl säga att whipparna blev mycket upphetsade av detta. De hade gärna velat hjälpa till med den jakten. Det small en massa skott under vår entimmes runda, så man kände sig inte helt tillfreds med att ha jakten så nära. Inte hade jag kläder som syntes heller, såg nog mer ut som en trädstam med mina gröna byxor och bruna jacka!

Av denna anledning så kom löpbandet alltså fram. Ja, det står alltid framme men det skall fällas ner. En som kommer direkt vid det ljudet är Smilla. Efter varje hund som sprang så passade hon på att ställa sig på bandet igen och hon fick t o m en kort stund springa utan koppel på. Men så kom hon lite långt bak på bandet och då är det ju risk att ramla av så det känns säkrare med halsband och koppel på.

Vanessa fick också prova för första gången men hon fick gå på bandet bara och fick godis under tiden och det var helt okey, tyckte hon!

Smilla in action