Inte till oss utan till våra fåglar. Utevoljären (voljär = flygbur) har stått i 30 år och därmed är den inte att lita på längre. Vi bedömde att den inte skulle klara en vinter till. Inte med de snömängderna som föll i vintras i alla fall.

   Det hela ser inte så fräsch ut precis. Vi har tagit bort all humle på långsidan som gav fåglarna skydd och samtidigt dolde hur dåligt träet var.

Vi har två voljärer kan man säga med ett valv över som förbinder de båda så att fåglarna kan flyga fritt emellan. Sen går det en trappa ner till resten av trädgården, som inte är inhägnad för hundarna. Här skall det bli nya grindar så småningom.

Här är trappan från andra hållet. En trappa i natursten som vi släpat hem och la för nästan 30 år sen. Den är nästan igenväxt men jag gillar den skarpt ändå. Man får rensa då och då!

Här är den gamla voljären riven. Det enda som satt som berget var kramporna som nätet satt fast i. Där var det inte ruttet minsann.

Nu skall vi lägga den nya voljären längs med staketet så det blir en större yta för fåglarna att flyga på.

Syllarna som själva voljären stått på så många år. Rätt smuliga men ändå fruktansvärt tunga att forsla bort.

Inte mycket kvar av vare sig grind eller reglar. Då när den byggdes så cuprinolade vi allt men nu blir det i tryckimpregnerat i stället.

Valvet som går mellan de båda voljärerna har vi fått stötta upp så länge. Fåglarna har fått hålla sig i den lilla delen till höger. De har följt arbetet och har nog undrat!!! Åtminstone de kloka nymfparakiterna och sångparakiterna.

Mitt under arbetet så gick ena skakeln av på skottkärran också. Fick låna skottkärra av sonen tills Claes-Göran fick gjort nya skaklar.

Här ligger den nya grunden av byggtimmer utlagd. 8 meter långt och 2 meter brett.

Ramen på plats. Huset på bilden är egentligen vårt hundhus som vi inte längre använder för hundarna är aldrig ensamma hemma. Nu används det till förråd och vid behov kan man eventuellt dela av och ha fåglar även där...men det är en annan historia.

Det fordras akrobatiska övningar för att lägga nättaket, men det gick bra!

Så här ser det ut från nederdelen av trädgården. Vårt hus syns bara taket på. Det är grannens hus till höger. Så vi bor inte direkt på landet precis. Men vi har ingen granne så nära åt något annat håll. Fast våra grannar är bra och då är det ju okey att bo nära.

Nätrullen är utrullad och skall sättas upp på sidorna. Några grindar skall göras och sen är det nästan klart för att släppa ut fåglarna.

Klart och fåglarna är utsläppta. Nóri bevakar fåglarna noggrant och vill gärna rusa på om dom flyger upp. Tidigare har fåglarna haft så mycket grönska runt sig så det har varit väldigt skyddade. Nu tar det ett tag innan det växer upp något. Så det gäller att lära "maja jaguar" att inte jaga pippina.

Fåglarna flög först trevande ut i sitt nya hem men det dröjde inte länge förrän de flög i full fart åt alla håll och det var ingen trekan utan att de verkade nöjda. 12 meter flygsträcka utomhus kan man väl inte klaga på. Nu skall det bara på lås på grindarna och lite extra nät på taket som skydd för rovfåglar och eventuella katter.

Den jordiga delen där den gamla voljären stod har Nóri bearbetat så gott hon kunnat och sprungit ut och in i huset med jordiga tassar. Puh....dammsugaren och svabben har gått varma....Men nu är det kallare ute så dörren har varit stängd. Nóri tycker nog att hon fått en större yta att springa på för den är rakare och hon tokrusar fram och tillbaka  så jorden och gräset yr....puh igen! Just vid såna tillfällen kan jag längta efter minusgrader och frusen mark. Men den längtan går fort över.