Har precis tittat på Hundcoachen på TV4+

Skulle bara säga att nästa måndag handlar det bl.a om en borzoi. Det är inte ofta det är vinthundar med i några problemhundsprogram. Skönt är väl det. Vet inte vad det var för problem med borzoien men det skall bli kul att se i alla fall.

Sista helgen i maj blir det varken whippet race i Karlstad eller lure coursing i Borlänge.

Skriver det nu eftersom det är flera som frågat. Vi hade egentligen tänk oss till Karlstad men vi skall på bröllop...igen.

Förra gången var det ju jag som hjälpte till på ett bröllop men nu skall vi båda gå, några hus längre upp på gatan tlll min kusins son som gifter sig. De är bästa kompisar med Henrik, vår son. Min kusin, Mia, står mig väldigt nära. Jag har inga syskon men vi är som systrar kan man säga. Vi har hängt ihop hela livet och det vill inte säga lite....det är många år!

Men innan den helgen skall vi först till Österbybruk. Där skall vi stå och sälja på SKK:s utställning och jag skall ställa ut både där och på Whippetklubbens utställning.

Det borde rimligtvis vara bilder från fältet när hundarna springer.

Men så är inte fallet för det handlade mest om att kunna ta sig från fältet utan hjälp och det var det inte många som kunde, inte med husvagn efter, eller med husbil. Jo, några klarade det. Kanske hade dom fyrhjulsdrift.

För att ha med åtminstone en hundbild så får det bli på Blondie som längtansfullt kikar ut på fälten från husvagnen.

Killen som körde den här hade att göra många timmar men han verkade trivas med sin uppgift och var väldigt snabb i vändningarna och väldigt hjälpsam. Så här band han fast 4-hjulingen i ett träd när han vinschade upp husbilarna.

 Här är det en husbil som står på tur. Linan syns inte på bilden men här vinschas husbilen upp och förbi leran.

Här är det vi själva som får hjälp. Killen hade som väl var tillgång till traktor också. Vi kom inte ens loss från platsen där vi stod!

Inte motorvägsstandard precis.

Nu var det bara backen kvar. Där släppte han först loss oss men vi kom inte upp där heller så han fick koppla till traktorn igen och fortsätta över krönet.

Skönt, då var vi så gott som över och vi kunde fortsätta färden hemåt med leriga däck och nerskvätt husvagn. Men vad gör det. Roligt var det faktiskt och vi kom ju lyckligt och väl hem till slut.

Det är ju inte precis första gången som vi (och andra) kör fast ute på fälten. Här var det dock extra förspänt i o m att det fanns tillgång till hjälp. Annars hade det blivit dyrt om man skulle be någon bonde från någon annan gård om hjälp. Det slapp vi.

Tack alla hjälpsamma människor!