Passade på att lägga ett spår för Blondie i det fina vädret.

Förberedelse

Efter 2 timmar var det dags att gå iväg. Blondie blir så glad när selen kommer fram.

Husse går och här har de precis startat

Klockan är halv 3 så det är inte så mörkt som det ser ut

Över stock, bakom sten, gömmer sig ett ben

Här är klöven. Intresset för just klöven är svalt men spåra är roligt

Efter dagens promenad och springande nere vid vattnet var det skönt att komma hem igen.

Sunnys älsklingsplats är i TV soffan

Blondies älsklingsplats är alltid hos Fejdi

Härligt milt väder och faktiskt lite sol. Då kan man inte klaga. Kände att jag bara var tvungen att se vattnet i dag så det blev en tur dit ner.

Kolla månen!

En flock änder ger sig iväg

Smilla har sett något

Smillalilla

Den "äldre valpen" är 7½ år och bor bara en mil bort. Men det är konstigt, de som man har närmast träffar man sällan. Så var det i detta fallet. Vi brukar alltid åka till Cream åtminstone någon gång varje sommar och släppa alla hundarna i deras härliga trädgård men i år har vi nog inte varit hemma så

mycket!

Att släppa hundarna i trädgården var inget bra alternativ denna regniga höst så vi hade bara Muscot, Blondie och Smilla med oss. Inte lätt att välja vem som skall få följa med. Muscot är favorit i Creamhuset (han är pappa till Cream) så han var bara tvungen att följa med, sen stod det mellan Smilla och Sunny och Sunny fick vara hemma denna gången.

Lite fjäskande blev det allt och de var inte sena att äta vad som bjöds.

Cream inbjöd hela gänget till lek i dubbelsängen. Här "pratar" han för fullt.

Efteråt var han nog lite trött. Han är så lik sin mamma, Fejdi, i uttrycket. Han är nog snäppet klokare än sina föräldrar, han förstår allt, enligt matte och husse. Så det får vi väl tro. Han visste i alla fall att vi skulle komma på kvällen!!!

Avslutar med en bild på Cream (Belara Fireworks) när han bara var 2 år

Färdiga för en promenad i regn och rusk.

Aliens?

Kortet taget strax innan klockan 12, alltså den ljusaste tiden på dygnet, ändå gick det inte att ta utan blixt. Visst blev det ett fint kort????

Speciellt Muscot med sina gröna ögon. Den skulle jag inte vilja möta i mörkret!

I dag den 1 dec.för 20 år sen hände något stort!

Då blev vi med whippet. Tänk att vi haft rasen så länge. Har inte ångrat rasvalet en sekund. Det enda jag kan ångra är att det inte blev tidigare. Eftersom jag  haft hundar i 46 år så hade det ju varit möjligt. Men var sak har sin tid och det var väl inte läge för det då antagligen.

Vår första whippet hette Dusty (Accent´s Jack Pot) och han var en helt otroligt trevlig och lydig hund.

Hade planerat att lägga ut bilder på honom här men dom försvann i datorkraschen så det får bli en annan gång kanske. Dom finns någonstans på någon bränd CD skiva men jag orkar inte gå igenom allt nu.

I kväll skall jag med jobbet på grötfest i Lundsbrunn.

I dag har de små hjärtegrynen Smilla och Blondie varit på egen vift i ca 45 minuter. Låååånga minuter, inte vanliga minuter!

Sex hundar lösa och en flock dovhjortar på "fel ställe". Dom var där vi brukar släppa hundarna och det är ytterst sällsynt, i så fall läser man av det på hundarna med en gång och då går man inte dit. Men i dag fick dom gå lösa liiiiite tidigare och vips så var det coursing. Fejdi och Muscot stack väl egentligen aldrig, endast några meter men resten...

Nova och Sunny kom tillbaka nästan med en gång men det gjorde inte dom små röda vovvarna.

Husse var ensam ute med dom och ringde mej till jobbet och berättade. Jag skulle precis åka hem och först tänkte jag åka dit där han var men vi kom på att det bästa var att jag åkte hem ifall någon sprungit hem och då inte kunnat komma in i huset.

Mycket riktigt när jag kom hem stod Blondie och frös utanför. Hon var alldeles illröd på benen och tassarna. Först trodde jag hon blödde men det gjorde hon inte. Fast hon ömmade någonstans när jag lyfte upp henne och sen har hon varit stel och gått som en gammal "gumma" speciellt när hon skulle gå upp för trappan. Vid det laget hade även Smilla återförenats med husse i skogen och hon var inte ens anfådd. Kanske hade hon stått och ätit på något gott.

Ja, jag säger då det. Inte är det ofta detta händer, men det händer!

Angående stjärnfallet i går kväll så skall man önska sig något så är det att hundarna aldrig, aldrig någonsin kommer bort. Så oerhört hemskt det skulle vara.

Fick "Hundliv" i brevlådan i dag och där står det om vad som händer och vad man skall göra om ens hund springer bort. Skall läsa det i kväll...

Detta skedde bara 3 mil härifrån, lite norr om Mariestad. Nästan utanför stugknuten där dottern bor. Det har förstås skapat stora rubriker både i radio och lokaltidning. Det skedde under ett jaktprov och taxen hade pejl på sig så husse visste ju var hon fanns. Plötsligt så slutade den bara och hunden var "borta". Husse ropade och kallade på henne men inget hände och hon fanns inte heller på den platsen där kontakten brutits. Först efter mycket letande och ett dygn senare hittades hon död. Expert tillkallades och det konstaterades att det med största sannorlikhet var varg. Ett lättfångat byte för en varg.

Naturligtvis är det mycket tragiskt att förlora en hund på detta sätt, men jag skulle tycka att det vore lika tragiskt eller nästan ännu mer tragiskt om min hund skulle bli överkörd och dödad av en bil. Helt krasst kan man ju säga att vargen jagar för sin överlevnad men att bli överkörd av en bil är ju faktiskt fullständigt onödigt, eller hur?

Men så fort det handlar om varg så blir debatten så hätsk. Den har inget berättigande. Hussen till taxen sa också att vargen gör ju ingen nytta. Hur han nu kan säga så om ett djur som står väldigt högt upp i näringskedjan. Hur mycket nytta gör en älg då, kan man ju fråga sig.

Ja som alla nog förstår så förespråkar jag att vargen skall få finnas i vårt land. Vi får nog vänja oss vid att den finns lite i utkanten av där vi bor. Visst är det en större risk för våra hundar, speciellt om dom inte håller sig i vår närhet. Jag har väl själv två hundar, Sunny och Smilla, som skulle kunna falla offer för en varg för de drar gärna iväg en bit bort, alltför långt bort ibland. Visst tänker man på det ibland. Men om de drar iväg så är också risken stor att de kommer till en trafikerad väg och det är ju som sagt inte ofarligt det heller.

I en artikel i en tidning för ett antal år sen så hade det året 7 jakthundar blivit dödade av varg. 43 jakthundar hade samma år blivit vådaskjutna av jägare och 7700 jakthundar hade körts ihjäl av bilar.

Bara som en jämförelse. Proportionerna rimmar dåligt med vilket väsen det blir för att en varg tar en hund.