Det är inte mycket vakt i en whippet. På sin höjd skäller dom till när det kommer någon. Sen blir det mest glädjefnatt. Därför kan det vara på sin plats att visa att här minsann går man in på egen risk!!!

Nej, skämt åsido så är det mest för att det är kul med en sån här gammal skylt. Däremot i bilen så har vi en liten krabat som vaktar. Han heter "Maskot"....

....och se ut så här i verkligheten....

Visst ser han farlig ut....!

Är det mörkt ute så är det dock lite mer skärpa i hundarna, inte minst om man kan stå och stirra rätt ut i skogen och kanske höra både ett och annat. Här hörs ofta både rådjur och ugglor och det kan låta ganska kusligt.

Här är det Blondie och Smilla som håller ställningarna mot den mörka skogens faror.

Har hämtat hem Jemmis urna. Vi har valt att låta kremera våra whippetar som dött. Vi har tidigare begravt dom som dött i trädgården, men det får man ju inte, så valet har inte varit så svårt. På något sätt vill man ha hem dom. Vad vi skall göra med urnorna får vi se. Kanske kan man få med sig dom när man själv dör. Det är väl enda sättet man får ta med sig hunden till himmelen. I och för sig så tror jag inte på Gud så jag vet inte varför jag vill göra så här. Men det blir minnesvärt på något sätt.

Skall spara Jemmis täcke, koppel och halsband. Får lägga undan det ett par år eller så och så kan man kanske använda det igen till en ny hund. Tänkte först låta Nova får det men det gick inte för Nova och Jemmi är så lika så det skulle hela tiden påminna om henne om hon dessutom skulle ha hennes "kläder"

Vår första whippetpojk, Dusty, fick en sån fin urna medan de andra, Turbo och Sigge, fick nöja sig med en enklare variant. Det beror bara på att det blev för dyrt, sen är det ju klart att han var vår allra första whippet. Han gjorde ju att vi ville ha fler så han är värd den finaste urnan.

Smilla: "Kom igen Blondie... kolla vad jag har hittat på golvet"

Blondie: "Oao, va läskig..."

Smilla: "Ja trampar på den..."

Muscot: "Va barnsliga ni e. Låt mig sköta detta..."

Sa  Muscot... tryckte till spindeln och åt upp den...knaster, knaster...mums...

Inget får förfaras!

Äntligen löper Blondie.

Har länge undrat om hon är normal. Hon var 22 månader när hon löpte för första gången och nu har det gått 9 månader efter det och inget har hänt. Inte förrän nu alltså. Jag blev riktigt glad! Hon är nog rätt normal då. Har ju hört att det hänt att dom inte löper förrän närmare 2 år men att dom sen löper som vanligt med ca 6 månaders mellenrum. Har därför väntat på detta. Smilla löper ju på sin tionde dag nu så hon kanske har triggat igång henne. Bra är det hur som helst för då blir det inga löphinder till sommaren när de skall löpa (nu var jag väl vitsig) på racebanor och lure coursingfält. Det är annars alltid ett aber när de börjar löpa mitt i säsongen.

Jag undrar just hur det kommer att gå med Muscot. Han parar ju hejvilt! Men faktiskt så parade han inte Nova sist hon löpte. Vill ju verkligen inte att han parar lilla Smilla i alla fall som löper för första gången. Hon är ju bara "barnet". Får ha ett allvarligt samtal med Muscot om detta!! Det duger inte att ge sig på unga flickor på det sättet....han får hålla sig till sin syster.

Ja, Muscot är kastrerad så det är inte så illa som det låter.

I dag har Muscot varit hos veterinären och fått sina tänder skrapade. Två tänder fick han dra ut men nu är resten vita och fina. Muscot har för sin ålder dåliga tänder och det samlas mat i tandfickorna och sen stinker det. Inte mysigt med en sån sängkamrat, fast han ligger hos husse, så jag slipper dofterna i alla fall. Man får bortsta  hans tänder ofta men eftersom de är så dåliga så hjälper det bara en tid att borsta sen måste det till bättre doningar för att få bort tandstenen. Muscots kullsyster Fejdi har däremot väldigt vita och fina tänder. Orättvist kan man tycka. Här nedan kommer i alla fall några nya och gamla bilder på "Mussekotten"

Så här ser det ut efter att stygnen togs i dag. Det såg bra ut tyckte dom i Skara. Några stygn satt fast som jag trodde men de blötte på såret och efter ett tag så lossnade stygnen lättare från huden. Blondie var så snäll och foglig. Hon fick beröm för det! Hon fick gärna ha sitt "fleeceben" på sig några dar till. De tyckte det var ett käckt "klädesplagg". Hon har ju inte behövt använda kragen vi fick med så den lämnade vi tillbaka. Har så många hemma! Nu hoppas vi på att slippa mer dyra besök i Skara, fast "i da kôsta de´ inge."

Nu har det gått 14 dagar sen stackars Blondie blev skadad i benet av bästa kompisen Smilla. Det var när Smilla skulle ha igång Blondie att leka som hon i full fart sprang förbi henne och nafsade till. Jag tror inte det var illa menat men det blev illa. Tidigast efter 14 dagar skulle stygnen kunna tas bort men jag tycker inte det ser helt färdigläkt ut och jag vill nog inte heller ta stygnen själv för det ser ut som de har fastnat lite i skinnet....

Så på måndag skall vi till Skara och få hjälp med det.

Så här rött var det inte för några dar sen så hon slickar nog lite när vi inte ser på. Hon har ju faktiskt varit jätteduktig på att låta bli men det kanske kliar mer nu när det läker. Därför har jag "komponerat" nedanstående kreation i stället för att använda en otrevlig krage. Den blev lite för smal men jag har bara tråcklat ihop den så jag skall sy färdigt på maskin och då blir det med lite mer marginal så det blir lite mer luft runtom. Hon ser ut som ett litet inslaget paket med rosett på. Så gulligt så....

Fast först så trodde hon inte det gick att gå med ett sånt ben. Men det gjorde det ju.

Husvagnssäsongen är ju förbi men man längtar ändå till den tiden i alla fall. Här ligger Jemmi (lilla gumman, tänker på dig), Fejdi och Nova i min säng och det gör dom varje natt. Jag bara undrar.....hur får jag plats???