I morse hade Fejdi 40,8 i feber! Ringde till Skara och förklarade situationen, hur hon ätit sämre och inte varit så pigg och var skendräktig och så febern som stigit från 40,2 till 40,8.

Fick en akuttid 13.20 så eftersom jag jobbar då så skulle Claes-Göran få åka med henne själv. Det krånglar till det hela just nu när vi bara har en bil. Han får köra mig till jobbet och hem igen och till Skara och hem igen och sen hämta mig...puh. Men precis just nu ringde dom från Skara och hade fått ett återbud så vi kunde komma kl 10 och det passar ju perfekt eftersom jag börjar jobba halv 10 då blir det inte så många mil extra att köra utan han lämpar av mig på vägen så att säga och kan åka direkt till Skara efteråt.

Håll tummarna att det går bra med kära vovven!

Vår alltid så glada Fejdi är inte pigg. I slutet på januari noterade jag att hon inte ätit så bra några dagar. Sen går det en tid, ända tills i förrgår då äter hon dåligt igen och är slö och ur gängorna. Går bakom hela tiden på promenaderna och vill inte äta upp. I morse kom hon inte ens ner för att äta frukost....i kväll gjorde jag äggröra med lite rått kött i för att fresta och då gick det ner lite. Tänkte att jag får nog ta tempen på henne och då hade hon 40,2 i temp. Märkte samtidigt att hon hade mjölk. Så hon är ju skendräktig men jag har aldrig varit med om att de blivit dåliga av det. Skall tempa i morgon bitti och ringa veterinären........vill inte ha en dålig hund igen.....hoppas inte det är något allvarligt....livmodern kanske, vår glada hund.....ja, hon viftar ändå på svansen när hon blir tilltalad.......den går automatiskt!

Dino och Enzo har med en gång funnit sig väl tillrätta i sitt tillfälliga hem. Dom blev väl mottagna av övriga flocken i går kväll och det var som sagt bara Nova som hade lite att tillägga och Smilla trodde ett tag att det var något hon kunde hjälpa till med, men så var inte fallet....

Efter några minuter var flocken lugn och nykomlingarna kopplade av på olika ställen i huset. Frid och fröjd med andra ord.

Enzo hittade snart en god hundfåtölj i sovrummet.....

.....och Dino föll ihop i TV soffan och tog husses plats i hörnet, men det gjorde inget, sa husse, för han skulle ändå inte sitta där!!! 

I morgon kommer våra inackorderingar. Det är Dino, Belara Hotblooded, från vår Roxettekull och så är det Enzo, Play A While Professor Baltazar.

Det skall bli så roligt att få träffa dom. Det är faktiskt 11 månader sen sist, då var dom här i en hel månad, medan matte och husse var i Australien. Nu skall dom bara vara här 1 vecka. Tänk att det nästan är ett år sen sist. Har saknat dom ibland. Förut bodde de 5 mil härifrån men nu har de har flyttat längre söderut i landet, så det blir ju av naturliga skäl inte så ofta man ses. Vi har genom åren haft dessa hundar många, många gånger boende hos oss. Det går så bra att ha dom. Det är precis som om de hör hemma här. De bara knallar in och säger "här e vi" och så är allt frid och fröjd. Möjligen har Jemmi höjt sin stämma, eller rättare sagt sänkt den för att markera att "ni får gärna va här men stick inte upp". Undrar just om någon annan säger samma sak nu när inte Jemmi finns. Smilla har fårstås aldrig träffat Dino och Enzo för hon var bara några veckor gammal när de var här den månaden.

Denna bilden har några år på nacken men till höger är Dino. Mamma Fejdi är till vänster och pappa Muscot i mitten. Mamma och pappa är alltså syskon, men det blev väldigt trevliga valpar i den kullen i alla fall. Det var ju aldrig meningen att detta skulle hända, men det har man lärt sig att det är lätt hänt. Jag visste inte ens att det hänt....men det är en lång historia, den tar vi en annan gång...

Här är Enzo på stranden där han bor nu. Hälsade på där för snart 2 år sen. Hoppas verkligen kunna ta lite nya bilder i nästa vecka på hundarna.

Hela gänget på besök. Dino och Enzo i mitten.

Förra våren blev Sunny inmätt på ett lure coursingprov. För att kunna erhålla CACIL på ett internationellt lure coursingprov så får en whippet inte vara hur stor som helst. För tikarnas del gäller max 48 cm. För hanarnas del är det 51 cm som gäller. Sunny blev mätt till just 48 cm. Hon kanske inte kommer så högt så att hon skulle kunna få ett CACIL men det skadar ju inte att ha det hela klart om utifall att.....

Hon blev mätt på ett lite annorlunda sätt. Normalt använder man en mätsticka men här var en färdig båge som var 48 cm hög och då ser man bara om hunden går fritt under bågen. Det var precis för Sunnys del, men det räcker ju. Vet inte om mätmetoden används för detta var ett prov. Man får ju inget exakt mått utan bara att inte maxhöjden överskrids.

I dag fick några av hundarna en present av husse. Kanske får de andra också så småningom. Det är full aktivitet i verksta´n inför sommarens resor. Det gäller att ladda.....

Hundarna blev jätteglada.....sa dom i alla fall.....

Här är en laddning till som förhoppningsvis kan glädja ytterligare några.....

Vår förra valpkull efter Silentkaze Artloving Rouge och Play A While Solstaden fyllde 1 år i går. Tänk vad tiden går...

Så här våldsamt firade Smilla, Belara Sleeping Sun, sin 1 årsdag. Det är hon som visar hela garnityret. Det måste man om man skall hävda sig mot mamma Sunny och halvsyrran Blondie. Två mot en...taskigt!

Lite lugnare rapporter har kommit från två andra syskon, Nemo och Nicke.

Här är det Nemo, Belara Nemo, som säkert gjort sig förtjänt av sin tårtbit av det "hundigare" slaget med pastej och köttbullar.

Nicke, Belara Wishmaster, har firat färdigt och slumrar ovanpå Felix, Twyborn Age of Gold, och till höger ligger Leo, Belara Look Sharp. Vilken härlig bild. En typisk whippetbild på hur de oftast "knôr" ihop sig. Vi har ett litet extra hjärta till Nickepojken eftersom han var kvar längre än de övriga. Man blir verkligen lätt fäst vid dom, så det var väl tur att han inte var en tik, då vet man aldrig om han hade flyttat härifrån över huvud taget. Det är inte svårt att samla på sig för många.....men opraktiskt.....

Hundarna från förr hittade jag på en teckning jag gjorde en gång.

Det är vår första whippet Dusty, sen är det Sigge med dom fina öronen och han har katten Isis framför sig. Sitter fint gör Turbo. Lite bakom sitter Bella och längst till höger Ådi, båda är tibetansk spaniel och framför sitter kaninen Stampe. Han var Henriks kanin, alltså sonens. Stampe blev 12 år och det skall  inte dvärgkaniner bli enligt böckerna, men dom hade han inte läst, så åren bara gick och han glömde bort att dö...

Man kan tycka att han levde farligt för han kunde gå  lös ihop med både tibbar,  whippar och katt men uppenbarligen så gick det bra.