Varje vardagsmorgon startar med en hundpromenad

Det brukar bli en runda på 4½ km innan jag åker till jobbet klockan 8. Det är skönt så länge det går att göra det för när mörkret kommer (huuu, hemska tanke) till hösten och vintern så går det inte att gå i skogen så dags. Så det gäller att passa på och njuta. Konstigt nog brukar vädret vara bra vid den tiden på dygnet, även om det senare blir dåligt väder. Eller också har jag bara haft tur.

Jag går med whipparna och husse går med Nóri. Ofta går vi samma runda men åt olika håll och så möts vi på mitten. Då lägger Nóri sig i anfallsställning och vill leka med Vanessa när vi möts. Och jag brukar få låten "Jag mötte Lassie" i huvudet och då sjunger jag "Jag mötte Nóri, jag mötte Nóri å jag såg att godhet fanns" Knäppt, va?

Nóri är lugnast om hon går ensam med husse än om vi går allihop. Då måste hon hålla reda på om whipparna också sett något jaktbart som man kan vråla på. För är det något så låter både Smilla och Nova....ja ja...såna är dom de små liven. Tycker om dom ändå!

I dag var det vindstilla och fåglarna kvittrade och sjöng. Hundarna spårade hare och annat intressant. Ja, i koppel alltså. Försökte ta kort på hundarna medan jag gick men det var dels omöjligt att få alla fem att gå framför mig och alldeles bredvid varandra och så blev det dessutom oskarpt det jag lyckades ta. Det blev i stället lite naturbilder från vår vackra omgivning.

Vindstilla

Backen, vår lilla badvik

Liiite sandstrand finns det i alla fall

Lutande Vänern i Årnäs

Avslutar med ett par bilder på Nóri. Det var längesen. Hennes rehab har gått lite i stå. Agria vill inte ersätta rehab eftersom hon inte BRUTIT tån. Men den är ju borta! Vet inte hur dom resonerar. Hur som helst så kostar vattentrask + resa ca 700:- per vecka och det har vi inte råd med just nu. Nu är vi inne på 7:e månaden i koppel. Hon går visserligen en till två timmar per dag i koppel men det är inte detsamma som att springa fritt. När hon legat en längre stund så haltar hon lite ett tag. Det är ju inte bra. Det är snart 4 månader sen tåamputationen. Tycker hon borde vara bra nu!!! Man blir otålig. Hon vill springa....

Ett ständigt spanande....

Vakthund!