I torsdags åkte vi till Falkenberg som jag tidigare skrivit. Med sorg i hjärtat passerade vi Skara och tänkte på Fejdi som låg där och kämpade, vägen blev väldigt suddig kan jag säga...tur att inte jag körde!

Senare den dagen ringde vet. och sa att det var oförändrat och att vi kanske skulle ta ett beslut på fredagen om vi skulle fortsätta behandlingen eller inte. Puh....vad hemskt...

Men på fred. em. ringde vet. och tyckte att hon var lite piggare och hon producerade blodkroppar för fullt? (tror hon sa så)

Därför tyckte vet. att vi skulle avvakta och ta nya prover på måndag och då göra ett slutligt avgörande. Vi bestämde så och det kändes mycket mer positivt att gå på revyn på kvällen. Man kände ett litet hopp.

Revyn var i alla fall rolig och vi hade underbart väder och satt ute till halv 2 på natten och bara njöt av sommaren. Sen vaknade vi upp 5 timmar senare av fruktansvärda åskknallar och störtregn. Både Nóri och Sunny skakade och tyckte det var hemskt. Det har de aldrig tyckt förut. Men det var bättre senare på dan när det åskade mer på håll då brydde de sig inte alls som väl var.

Det är hemskt när det dels smattrar våldsamt på husvagnstaket och dessutom blixtrar och åskar samtidigt. Klart att hundar reagerar!

Hur som helst så ringde vet. nu i kväll och så var det tillbaka på noll igen. Fejdi var tröttare och hade inte ätit i kväll.

Vi skall ändå ta de sista proverna på måndag och är det inte bättre då så kan man nog inte dra ut på tiden mer......snyft....snyft....

Tänk om hon bara blev lite, lite bättre och fick komma hem och fira sin 10-årsdag på tisdag och sen säga adjö....