Senaste inläggen
Sunny fyller år
Hela 13 år blir denna underbara, snälla, väna, mjuka varelse. Hunden som aldrig skäller eller gör några fel. Aldrig sticker upp mot någon annan hund men ändå har sin position i flocken. Ingen sticker upp mot henne heller eller är dumma på något sätt. Ja en sån hund får man nog inte igen, så det gäller att njuta av tiden som är kvar, för visst har hon blivit gammal och lite stapplig men hon hänger med på vanliga promenader om dom så är på en halvtimme eller en och en halv. Roligt så länge det varar. Hon har ju haft sina sämre dagar med något slags tia attack och livmodern fick tas bort förra sommaren, men varje gång har hon återhämtat sig. Några bilder från åren som varit kommer här i vanlig ordning....
Sötare valp får man leta efter
En värdig uppsyn, en vinthund ut i klospetsarna
Matglad har hon alltid varit
Solen dyrkar hon som alla vinthundar
Trasjakt i ett ridhus
Varmt och skönt i solen ute
Spegel, spegel i vattnet där....
Nu springer vi mot en ny sommar...
Belara Sleeping Sun "Smilla"
23/1 2008 - 10/4 2017
R.I.P
I dag har jag haft ont i magen och hjärtklappning inför dagens svåra beslut. Det är ju inte dödligt att vara blind, men det är heller inget värdigt hundliv. Inte för vår lilla Smilla i alla fall. Inte roligt att se sin hund gå rakt in i buskar, trampa ner i hålor i marken eller gå rakt på hundarna och annat som står i vägen. Likaså att se den stirriga blicken när hon försöker se hjortarna de andra gapar på eller när man möter andra hundar. Men det har inte varit ett lätt beslut och det har tagit tid att bearbeta detta. Nu i efterhand undrar vi om hon inte varit åtminstone halvblind en längre tid utan att vi vetat om det för när man har släppt henne lös så springer hon inget, utan går bakom benen på en. Inte likt en vinthund precis. Har alltid tyckt att hon varit knepig med det. Hon har nog inte sprungit på ett par år, svårt att komma ihåg när det började. Vi gjorde hälsokontroll på henne för att hon var som hon var, men ingen koll av ögon utan andra inre organ. Hon befanns vara frisk då.
2008, en söt liten valp som vi bestämt oss för att behålla
2008
2010
2010
2010
2011, träning på Alingsåsbanan
2012, ett av alla lure coursingprov hon deltagit i. Vild och galen att hålla
2013
2013
2017
Svårt att tänka sig att allt är slut och över. Vädret i dag på förmiddagen var bedrövligt med regn och blåst, men i samma ögonblick som jag satte mig i bilen för att åka in med henne så sprack det upp på himlen och solen sken för fullt, men Sleeping Sun....den solen finns inte mer...den sover....
Det är inte bara våren som gör sig påmind
Mitt dåliga bloggsamvete gnager lite grand, men jag har ändå ingen lust att lägga ner bloggen. Så det får väl bli såna här sporadiska inlägg så länge.
Hur som helst så var det 8 grader varmt i dag, trots att det var ganska blåsigt så var det underbart där det var lä. Skönt att kunna sitta vid sjökanten och bara njuta medan hundarna roar sig med diverse pinnar och annat hundigt.
Sunny, Vanessa och Lycca hade jag med mig och alla fick vara lösa. Dom älskar att strosa runt i strandkanten. Riktiga kameran fick också följa med...
Vattnet är lerigt. Det går en kant längre ut där vattnet är blått och rent. Det beror på ån som gör att vattnet forsar ut i Vänern och drar med sig en massa jord och sånt
Motljus i vassen
Vanessa verkar fundersam
Ung och gammal kommer väl överens
Vanessa har aldrig något emot att blöta tassarna
Sunny trivs i sin vårtröja
Lycca har också fått på vårkostymen i dag
Så inivassen kul
Buskompisar
På lätta italienarben
Ja tänk vad roligt det var att rusa i mjuk sand
Lycca blev t o m våt om tassarna
Ett sånt här stenbord skulle man ha i trädgården att fika vid
Sjöliv med mamma och pappa
Många, många helger och semestrar tillbringades på böljan den blå på västkusten utanför Göteborg och norrut i Bohuslän. Många fina minnen från den tiden och när jag kollade på scannade bilder så hittade jag dessa. Kunde inte motstå att lägga ut dom här på bloggen.
Här var paradiset
Trångt i ruffen, men finns det hjärterum så...
Läste mest hästböcker på den tiden och pappa tittade på sjökortet
Vasholmarna
"Silva" hette vår båt och här är vi på Smygholmarna
Tillsammans med vänner. Man var oftast ensam på öarna förr
Mamma i samspråk med "kapten" på båten bredvid
Häromdan tog jag bilen till Jutaviken
Det är 4 km dit så jag tycker det blir i längsta laget att gå om hundarna dessutom ska springa. Det är lite längre att gå än att åka bil. Eftersom jag inte släpper alla samtidigt så är det praktiskt att kunna ha dom som inte springer, i bilen.
Inte mycket is alls så det är riskfritt för dom att springa
Av tjockleken att döma så har det varit isigare
Vanessa lurar på om hon ska springa, och det skulle hon...
Hon är inte rädd för att blöta ner sina tassar hur kallt det än är
Rattmuffen är en rolig leksak
Så...nu var hon rätt nöjd. Dags för nästa...
Hjärtehunden Fi-Fi
Hon stack iväg med bollen
Sen blev det rattmuffen för henne också
Fi-Fi blir nästan aldrig andfådd, men hon sprang lika mycket som Vanessa, om inte mer
Lycca springer ju lös dagligen, vilket inte dom andra gör, så hon var inte lika angelägen om att rusa runt
Det var roligare att hitta ätbara rötter
Mums för rötter och sånt
Eller var det inte så gott kanske?
Sötunge
Här knakade isen under tassarna och det var lite läskigt
Det är en skön känsla när några av hundarna har fått springa av sig ordentligt. Man är lika nöjd själv. Så länge det är snöfritt och isen inte lagt sig i viken så är det ju fritt fram att springa där. Sommartid är det en camping så då får vi hålla oss därifrån. Då får man hitta andra ställen. Inte alltid så lätt...
Ett blogginlägg...nåja, en bild i alla fall
Här kommer en julhälsning i alla fall från hela gänget. Smilla, Lycca, Blondie, Sunny, Vanessa, Fi-Fi och Nóri.
Plus matte och husse!
Det känns sorgligt att inte blogga men samtidigt är det mycket mer omständigt än att lägga ut bilder på facebook. Där går det på fem röda sekunder, men kanske kommer tiden och lusten tillbaka nästa år. Tills dess, ha det gott alla bloggläsare...
Har nog aldrig sett en finare rondell
När vi åkte hem från Yvonne och Thomas i dag så åkte vi genom Vänersborg och där fanns en rondell som i alla fall jag tyckte var mycket fin. Vi fick köra runt ett par varv så jag kunde ta kort, fast jag satt på fel sida så det blev genom rutan.
Visst var det fint med alla små hus och söta kor?
Storjakt här hemma
Några gånger om året är det storjakt här på Årnäs marker. Då kommer "fint folk" från när och fjärran hit för att jaga. Då vill man helst inte gå ivägen med alla hundarna i skogen. Ett trettiotal jägare avstår man gärna att möta.
Därför funderade vi hit och dit vad vi skulle göra och det slutade med att vi åkte till Tiveden, ca 8 mil hemifrån, för att gå en runda....
Rundan blev inte så lång, 2,2 km men det tog 1 timme och 45 minuter! Det var riktigt jobbigt stundtals. Trånga passager och brant både upp och ner så det förslog. Inget för pensionärer och småbarn...hm...vi är ju pensionärer och hade dessutom 7 hundar med oss och det gjorde inte det hela lättare, men nu är det gjort och det var roligt.
Karta över nationalparken med dess vandringsleder. Finns många att välja på men vi valde den gula leden som går genom Stenkälla och startar från huvudentrén. Det pågick en stor ombyggnad och stora förbättringar utefter leden, så när det blir klart om ett år så får man nog åka dit igen och kolla
Här står vi nästan ovanför trädtopparna. Tyvärr får man inte det fantastiska intrycket från en bild som man får i verkligheten. Det var oerhört brant!
Guldet glimmar
Mycket väl märkta leder. Behövdes då det var svårt att veta var man skulle gå annars
En hel del spångar. Nu fanns det inget vatten någonstans så det gick bra att gå bredvid om man ville
All skog återgår till naturen
Ett enormt klippblock! Tänk att inlandsisen gjort allt detta
Många naturliga grottor. Undrar just om rävar och dyligt bor där eller om det är för mycket folk som passerar
Inte helt lätta "gångstigar"
Det var jobbigt även för hundarna att klättra och gå i konstiga trappor
Husse med Nóri, Smilla och Blondie
Det var bara 6 grader varmt, därav täcke på en del hundar, men det kändes väldigt onödigt faktiskt. Själv blev man ganska svettig av allt klättrande upp och ner
Jag själv med Vanessa, Fi-Fi, Sunny och Lycca
Det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Risk både att halka och snubbla. Inte enklare av att vissa hundar drar!
Här kan man söka sina rötter!!!
Fantastiskt vackert med alla höstfärger
Äntligen har vi gått runt helskinnade och är framme vid Stora Trehörningen. Därefter tog vi bilen och passerade Stigmanspasset
Här kommer man inte undan, branta sidor åt båda håll
Sen fortsatte vi till Vitsand, där vi varit förut
En sån där sandstrand som man ville släppa hundarna lösa på! Men det pågick byggnadsarbete även där, så det var bara att tänka tanken....men en annan gång kanske. Fast hundar får inte gå lösa i naturreservat, men en liten, liten rusch hade väl inte gjort så mycket!
Som sagt så satsas det mycket där upp nu i reservatet. Även om naturen ska vara orörd så måste man ju kunna komma fram om det ska vara en led. 20 miljoner satsas på nödvändiga åtgärder och jag tror det blir väldigt bra när det blir klart. Vi får väl åka dit igen. Det finns ju många fler leder att utforska...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|