På morgonen hämtade vi våra hundar. Det hade gått jättebra och dom fick mycket beröm för att dom varit så lugna och fina och inte sagt ett knyst, trots alla andra hundar runtom som gapade och skällde.  Kul att höra.

Midsommaraftonen tillbringade vi hos Helen och Henrik utanför Mariestad.

Vi var 20 personer ungefär och åt färspotatis och sill och allt som hörer till...

Sen var det kaffe med dopp och femtioelva sorters hembakat.......gud jag tror jag höll på att spricka. Har varit mätt en hel dag efter.

Sonen och hans sambo har varit på Sweden Rock (lyckliga dom) och jag har tittat till deras katter. Nu var det inte jag som hade huvudansvaret för att de fick mat och vatten och allmän tillsyn utan jag gick mest dit för att dom har det ganska tråkigt när dom är ensamma. Jag lekte lite med dom. Ja, åtminstone med två av dom.

Här sitter coola Ozzy som inte gillar mig. Se bara så sur han ser ut. Han hade tidigare en kattkompis, Osbourne, som blev väldigt sjuk. Jag var tvungen att åka dit och ta honom till veterinär. Jag var ledig den dagen så det var därför jag gjorde det, så slapp Henrik ta ledigt.

 När jag hade satt Osbourne i en bur och skulle gå därifrån med honom så flög Ozzy på mig! Han anföll mitt ena ben!!! Tur att jag hade jeans på mig för det kändes.

Sen den dagen har jag inte varit populär i den kattens ögon. Osbourne var dessutom tvungen att avlivas så han kom ju aldrig hem igen.

Samtidigt tyckte jag det var lite gulligt gjort av Ozzy. Han förstod nog vad som skulle ske, det är jag övertygad om. Han ville inte alls bli av med sin kompis.

Efter en tid flyttade Kelly in i katthushållet och Ozzy slapp vara själv. Det är en väldigt trevlig kisse, fast just här tycker hon att det är färdiglekt.

För inte så länge sen så behövde denna katten ett nytt hem och fick flytta till Henrik och Emelie. Han heter Blacky och är en alldeles fantastiskt trevlig katt. Det går bra med alla tre ihop.

Hoppas det går lika bra framöver när det kommer en bebis i familjen (en tvåbent alltså) Det är knappt två månader kvar. Då blir man farmor. Fy vad det låter gammalt! Det låter inte lika gammalt att bli mormor!

Nu handlar det om riktiga marsvin, inte marsvin som man kan dricka till maten. Det är förresten snart april, då blir det genast lättare med vinet....

Denna helt underbara bilden fick jag av dotter och barnbarn på deras ljuvliga marsvin. Såna små pussgurkor....

Jag gillar marsvin, hade det som ung själv, men med whippetar i familjen så känns det säkrare att inga ha...

Marsvinet till vänster är en pojke och de andra är flickor....då vet man hur det kan gå....det blir spännande. Just dessa marsvin är så sociala och trevliga. De är faktiskt riktiga sällskapsdjur. De sitter inte bara i en bur och "ugglar" utan går fritt en hel del och de har en bur i våningsplan så de kan hoppa och kliva runt i en ganska naturlig "terräng". Sommartid är de ute mycket i en annan bur.

Oj, vad mätt jag är. Har varit på 12-årskalas och firat Lucas. Där fick vi 7 sorters kakor som vanligt. Hembakat dessutom plus kladdkaka med grädde. Jag tror jag spricker. Innan tänker man att nu skall jag inte äta så mycket. Äter nästan aldrig kaffebröd men så kommer man till Helen och möts av doften av nybakat och så tänker man att ja, ja, bara denna gången. Får vara lite nyttigare i morgon. Detta är ju allt annat än nyttigt men det är ju hembakat. Det finns varken modifierad stärkelse eller transfetter i dessa kakor och så äter man med i alla fall lite gott samvete.

I julas fick jag av min dotter tyg till kökssoffan som behövde kläs om. Det var inte så att jag själv skulle behöva sy något utan i måndags fick jag alltihopa, färdigsytt och klart. Underbart!

Så här slitet och fult var det innan. Det blir ju så med hundar som gärna ligger där man sitter och det får dom ju så klart.

Så här ser soffan ut "naken" och den är ju väldigt fin men aj så obekvämt utan dyna. Det går bara inte!

Valde faktiskt ett mörkt tyg, får se hur varaktigt det är. Inte svårt att tvätta för det är dragkedja i kanten. Sen fick jag ett nytt kuddfodral i smårutigt och det hade mitt barnbarn Jessica sytt ihop alldeles själv, lilla gullungen, så duktigt. Hon är ju bara 10 år. Ja, jag säger bara "sådan mor sådan dotter" och då menar jag inte mig själv som mor för jag är värdelös på att sy. Helen däremot syr vad som helst. Allt ifrån Barbiekläder till brudklänningar.

Av tyg som blev över blev det en duk till köksbordet som mina fina vinthundar kan ligga på.

Ett inte alldeles dagsfärskt kort men det är så gulligt.

Det är taget utifrån och in genom dörrfönstret men ändå blev det såpass fint.. ..
Jessica står och kikar fram bakom Nova som är så söt när hon inte visar sina fula "parabolöron". Hon sitter på en byrå som står så att hundarna kan sitta på den och kika ut ifall dom vill...och det vill dom...det kan ju passera en katt utanför...

Oj vad man längtar till sommaren när man ser denna bilden. Kunde inte motstå den. Inte purfärsk precis men från midsommar 2005. Det är barnbarnet Jessica som är 7 år som klär så bra i blommor på huvudet.