Inlägg publicerade under kategorin Naturen
En härlig lördag och söndag
Solen skiner då och då. Lördagen var underbar medan söndagen bjöd på mycket sämre väder. Ut måste man i alla fall med hundarna och är man väl ute så brukar det vara skönt, för i skogen blåser det inte.
Solsken och orörd snö
Lycca njuter i solen
Zoya spanar lite
Lycca och Zoya
Det är fart på busungen Zoya
Ibland kan hon stå stilla och vara fin
En räv tyckte det var bäst att ge sig av när vi kom
Mums, färsk älgskit, rena lördagsgodiset
Det tyckte Lycca också och mumsade för fullt
Det gäller att få i sig så mycket som möjligt innan matte säger ifrån
Det var nog raketbränsle i den skiten
Rätt var det var så mötte vi husse som var ute med resten av gänget
En ensam fågel
Fi-Fi
Vanessa
En frusen å
En frusen Zoya efter en rejäl promenad. Gott att ligga under filten
Söndagen bjöd på lite snö
The flying Zoya
Står man stilla så kan man höra tystnaden!
Minus 1 grad och så otroligt skönt ute. Ingen sol, men så tyst och rofyllt. Det är inte ofta det är bleke på Vänern, men i dag var det så.
Vanessa fick prova sitt nya täcke, men idag blev hon för varm i det. Konstig whippet som aldrig fryser! De andra två däremot har gärna lite kläder på sig, de små fryslortarna!
Inte ofta det är så här spegelblankt på Vänern
Ankaret från motorslupen Dux som förliste på 30-talet här ute
Farligt att gå för nära så vi håller oss en bit ifrån isen
Ett nytt träd som fällts av bävern ...
...men gnagts av? Ja vadå? Hjortar, rådjur och älg troligtvis
Här är det vansinnigt brant, så där blev det kopplade hundar
Här längst ut är det underbart på sommaren. Här kan hundarna gå lösa och man kan själv bara gå och strosa utefter strandkanten. Underbart! Å vad man längtar. Nu skulle det vara livsfarligt att gå dit på isiga berg. Så det blev en betraktelse på avstånd.
Minus 13 grader på morgonen, minus 4 grader mitt på dagen
Vindstilla och soligt dessutom. Då tvekar inte ens Lycca och Zoya att gå ut, jo litegrand vid ytterdörren ser dom lite fundersamma ut om dom måste, och det måste dom. Ut i alla väder, helst en timma i alla fall. Det blev en fin runda med närkontakt, nåja, 75 meter kanske, med en älg och så var det 20-30 dovhjortar på gärdet hemma. Skynt att slippa möta alla i skogen. Skönt är det också att kunna ha italienarna lösa. Lycca drar inte på vilt och Zoya vet ännu inte vad det innebär....hon har inte hunnit lära sig det än.
Det är tillräckligt med snö i skogen nu
Fina flickorna väntar på matte
Lycca
Zoya
Ögon som djupa brunnar
Här kom älgen springande rätt över vägen. Tur jag hade riktiga kameran med. HAde aldrig hunnit få upp mobilen
Kallt om tassarna
Om man springer så håller man sig varm
Issörja i viken
Men var har du varit med huvudet?
Kallt, fryser om öronen
En vintrig landsväg
En stor flock dovhjortar på gärdet
Trettondagen 2018
Dagens promenad med Sunny, Fi-Fi, Lycca och Zoya gick ner till sjön. Det var minus 2,5 grad och lite blåsigt vid vattnet, men i skogen var det underbart. Det var nästan att solen tittade fram. Släppte Zoya lös ihop med Lycca och det gick hur bra som helst. Hon sprang och hade jättekul, visserligen blir ju promenaden längre då än om hon går i koppel men sen sover hon gott ett par timmar. Då får man lite gjort...
Ser lite olycksbådande mörkt ut, men det var ljusare i verkligheten
Det var mycket isigt i sanden så där gick knappt att gå
En stackars död liten firre låg i kanten
Den åt Sunny upp!
Här höll isen
Bästa vännerna
Full fart i skogen
Så snygg blir man när man äter på en pinne
Nu går vi hemåt
Tänk så fantastiskt trevligt att ha 2 italienare. Hoppas Zoya kommer att vara lika lätt att ha lös, trots alla hjortar som finns runtom. Lycca kanske lär henne att man inte drar efter vilt. Ett önsketänkande!
Hundar och natur
Jag tog med kameran ut idag för att ta lite naturbilder var det tänkt, men vad konstigt....det blev nästan bara kort på hundarna. Hur kan det bli så?
Lite svårt att fota i solen, det blir ofta för starka kontraster, men ibland blir det bra!
Full fart på Lycca
Fullt av frömjöl i vattnet
Gässfamiljen var nyfiken
Det blåste väldigt, vilket inte uppskattades av Lycca
Sunny
En vacker svan lyser så fint
Likaså en fiskmås
Fi-Fi
Lycca
Ung och gammal
Finaste gamlingen
Det blir lätt spring i benen i sanden
Nu har Lycca poserat fint alldeles av sig själv
Det är inte bara våren som gör sig påmind
Mitt dåliga bloggsamvete gnager lite grand, men jag har ändå ingen lust att lägga ner bloggen. Så det får väl bli såna här sporadiska inlägg så länge.
Hur som helst så var det 8 grader varmt i dag, trots att det var ganska blåsigt så var det underbart där det var lä. Skönt att kunna sitta vid sjökanten och bara njuta medan hundarna roar sig med diverse pinnar och annat hundigt.
Sunny, Vanessa och Lycca hade jag med mig och alla fick vara lösa. Dom älskar att strosa runt i strandkanten. Riktiga kameran fick också följa med...
Vattnet är lerigt. Det går en kant längre ut där vattnet är blått och rent. Det beror på ån som gör att vattnet forsar ut i Vänern och drar med sig en massa jord och sånt
Motljus i vassen
Vanessa verkar fundersam
Ung och gammal kommer väl överens
Vanessa har aldrig något emot att blöta tassarna
Sunny trivs i sin vårtröja
Lycca har också fått på vårkostymen i dag
Så inivassen kul
Buskompisar
På lätta italienarben
Ja tänk vad roligt det var att rusa i mjuk sand
Lycca blev t o m våt om tassarna
Ett sånt här stenbord skulle man ha i trädgården att fika vid
Sjöliv med mamma och pappa
Många, många helger och semestrar tillbringades på böljan den blå på västkusten utanför Göteborg och norrut i Bohuslän. Många fina minnen från den tiden och när jag kollade på scannade bilder så hittade jag dessa. Kunde inte motstå att lägga ut dom här på bloggen.
Här var paradiset
Trångt i ruffen, men finns det hjärterum så...
Läste mest hästböcker på den tiden och pappa tittade på sjökortet
Vasholmarna
"Silva" hette vår båt och här är vi på Smygholmarna
Tillsammans med vänner. Man var oftast ensam på öarna förr
Mamma i samspråk med "kapten" på båten bredvid
Storjakt här hemma
Några gånger om året är det storjakt här på Årnäs marker. Då kommer "fint folk" från när och fjärran hit för att jaga. Då vill man helst inte gå ivägen med alla hundarna i skogen. Ett trettiotal jägare avstår man gärna att möta.
Därför funderade vi hit och dit vad vi skulle göra och det slutade med att vi åkte till Tiveden, ca 8 mil hemifrån, för att gå en runda....
Rundan blev inte så lång, 2,2 km men det tog 1 timme och 45 minuter! Det var riktigt jobbigt stundtals. Trånga passager och brant både upp och ner så det förslog. Inget för pensionärer och småbarn...hm...vi är ju pensionärer och hade dessutom 7 hundar med oss och det gjorde inte det hela lättare, men nu är det gjort och det var roligt.
Karta över nationalparken med dess vandringsleder. Finns många att välja på men vi valde den gula leden som går genom Stenkälla och startar från huvudentrén. Det pågick en stor ombyggnad och stora förbättringar utefter leden, så när det blir klart om ett år så får man nog åka dit igen och kolla
Här står vi nästan ovanför trädtopparna. Tyvärr får man inte det fantastiska intrycket från en bild som man får i verkligheten. Det var oerhört brant!
Guldet glimmar
Mycket väl märkta leder. Behövdes då det var svårt att veta var man skulle gå annars
En hel del spångar. Nu fanns det inget vatten någonstans så det gick bra att gå bredvid om man ville
All skog återgår till naturen
Ett enormt klippblock! Tänk att inlandsisen gjort allt detta
Många naturliga grottor. Undrar just om rävar och dyligt bor där eller om det är för mycket folk som passerar
Inte helt lätta "gångstigar"
Det var jobbigt även för hundarna att klättra och gå i konstiga trappor
Husse med Nóri, Smilla och Blondie
Det var bara 6 grader varmt, därav täcke på en del hundar, men det kändes väldigt onödigt faktiskt. Själv blev man ganska svettig av allt klättrande upp och ner
Jag själv med Vanessa, Fi-Fi, Sunny och Lycca
Det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Risk både att halka och snubbla. Inte enklare av att vissa hundar drar!
Här kan man söka sina rötter!!!
Fantastiskt vackert med alla höstfärger
Äntligen har vi gått runt helskinnade och är framme vid Stora Trehörningen. Därefter tog vi bilen och passerade Stigmanspasset
Här kommer man inte undan, branta sidor åt båda håll
Sen fortsatte vi till Vitsand, där vi varit förut
En sån där sandstrand som man ville släppa hundarna lösa på! Men det pågick byggnadsarbete även där, så det var bara att tänka tanken....men en annan gång kanske. Fast hundar får inte gå lösa i naturreservat, men en liten, liten rusch hade väl inte gjort så mycket!
Som sagt så satsas det mycket där upp nu i reservatet. Även om naturen ska vara orörd så måste man ju kunna komma fram om det ska vara en led. 20 miljoner satsas på nödvändiga åtgärder och jag tror det blir väldigt bra när det blir klart. Vi får väl åka dit igen. Det finns ju många fler leder att utforska...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|