Mina tacksamma fotograferingsobjekt, Lycca, Fi-Fi och Vanessa

Dom behöver ingen närmare presentation, bilderna talar för sig själva

Sunny fyller år

Hela 13 år blir denna underbara, snälla, väna, mjuka varelse. Hunden som aldrig skäller eller gör några fel. Aldrig sticker upp mot någon annan hund men ändå har sin position i flocken. Ingen sticker upp mot henne heller eller är dumma på något sätt. Ja en sån hund får man nog inte igen, så det gäller att njuta av tiden som är kvar, för visst har hon blivit gammal och lite stapplig men hon hänger med på vanliga promenader om dom så är på en halvtimme eller en och en halv. Roligt så länge det varar. Hon har ju haft sina sämre dagar med något slags tia attack och livmodern fick tas bort förra sommaren, men varje gång har hon återhämtat sig. Några bilder från åren som varit kommer här i vanlig ordning....

Sötare valp får man leta efter

En värdig uppsyn, en vinthund ut i klospetsarna

Matglad har hon alltid varit

Solen dyrkar hon som alla vinthundar

Trasjakt i ett ridhus

Varmt och skönt i solen ute

Spegel, spegel i vattnet där....

Nu springer vi mot en ny sommar...

Belara Sleeping Sun "Smilla"

23/1 2008 - 10/4 2017

R.I.P

I dag har jag haft ont i magen och hjärtklappning inför dagens svåra beslut. Det är ju inte dödligt att vara blind, men det är heller inget värdigt hundliv. Inte för vår lilla Smilla i alla fall. Inte roligt att se sin hund gå rakt in i buskar, trampa ner i hålor i marken eller gå rakt på hundarna och annat som står i vägen. Likaså att se den stirriga blicken när hon försöker se hjortarna de andra gapar på eller när man möter andra hundar. Men det har inte varit ett lätt beslut och det har tagit tid att bearbeta detta. Nu i efterhand undrar vi om hon inte varit åtminstone halvblind en längre tid utan att vi vetat om det för när man har släppt henne lös så springer hon inget, utan går bakom benen på en. Inte likt en vinthund precis. Har alltid tyckt att hon varit knepig med det. Hon har nog inte sprungit på ett par år, svårt att komma ihåg när det började. Vi gjorde hälsokontroll på henne för att hon var som hon var, men ingen koll av ögon utan andra inre organ. Hon befanns vara frisk då.

2008, en söt liten valp som vi bestämt oss för att behålla

2008

2010

2010

2010

2011, träning på Alingsåsbanan

2012, ett av alla lure coursingprov hon deltagit i. Vild och galen att hålla

2013

2013

2017

Svårt att tänka sig att allt är slut och över. Vädret i dag på förmiddagen var bedrövligt med regn och blåst, men i samma ögonblick som jag satte mig i bilen för att åka in med henne så sprack det upp på himlen och solen sken för fullt, men Sleeping Sun....den solen finns inte mer...den sover.... 

Det är inte bara våren som gör sig påmind

Mitt dåliga bloggsamvete gnager lite grand, men jag har ändå ingen lust att lägga ner bloggen. Så det får väl bli såna här sporadiska inlägg så länge.

Hur som helst så var det 8 grader varmt i dag, trots att det var ganska blåsigt så var det underbart där det var lä. Skönt att kunna sitta vid sjökanten och bara njuta medan hundarna roar sig med diverse pinnar och annat hundigt.

Sunny, Vanessa och Lycca hade jag med mig och alla fick vara lösa. Dom älskar att strosa runt i strandkanten. Riktiga kameran fick också följa med...

Vattnet är lerigt. Det går en kant längre ut där vattnet är blått och rent. Det beror på ån som gör att vattnet forsar ut i Vänern och drar med sig en massa jord och sånt

Motljus i vassen

Vanessa verkar fundersam

Ung och gammal kommer väl överens

Vanessa har aldrig något emot att blöta tassarna

Sunny trivs i sin vårtröja

Lycca har också fått på vårkostymen i dag

Så inivassen kul

Buskompisar

På lätta italienarben

Ja tänk vad roligt det var att rusa i mjuk sand

Lycca blev t o m våt om tassarna

Ett sånt här stenbord skulle man ha i trädgården att fika vid

Häromdan tog jag bilen till Jutaviken

Det är 4 km dit så jag tycker det blir i längsta laget att gå om hundarna dessutom ska springa. Det är lite längre att gå än att åka bil. Eftersom jag inte släpper alla samtidigt så är det praktiskt att kunna ha dom som inte springer, i bilen.

Inte mycket is alls så det är riskfritt för dom att springa

Av tjockleken att döma så har det varit isigare

Vanessa lurar på om hon ska springa, och det skulle hon...

Hon är inte rädd för att blöta ner sina tassar hur kallt det än är

Rattmuffen är en rolig leksak

Så...nu var hon rätt nöjd. Dags för nästa...

Hjärtehunden Fi-Fi

Hon stack iväg med bollen

Sen blev det rattmuffen för henne också

Fi-Fi blir nästan aldrig andfådd, men hon sprang lika mycket som Vanessa, om inte mer

Lycca springer ju lös dagligen, vilket inte dom andra gör, så hon var inte lika angelägen om att rusa runt

Det var roligare att hitta ätbara rötter

Mums för rötter och sånt

Eller var det inte så gott kanske?

Sötunge

Här knakade isen under tassarna och det var lite läskigt

Det är en skön känsla när några av hundarna har fått springa av sig ordentligt. Man är lika nöjd själv. Så länge det är snöfritt och isen inte lagt sig i viken så är det ju fritt fram att springa där. Sommartid är det en camping så då får vi hålla oss därifrån. Då får man hitta andra ställen. Inte alltid så lätt...

Storjakt här hemma

Några gånger om året är det storjakt här på Årnäs marker. Då kommer "fint folk" från när och fjärran hit för att jaga. Då vill man helst inte gå ivägen med alla hundarna i skogen. Ett trettiotal jägare avstår man gärna att möta.

Därför funderade vi hit och dit vad vi skulle göra och det slutade med att vi åkte till Tiveden, ca 8 mil hemifrån, för att gå en runda....

Rundan blev inte så lång, 2,2 km men det tog 1 timme och 45 minuter! Det var riktigt jobbigt stundtals. Trånga passager och brant både upp och ner så det förslog. Inget för pensionärer och småbarn...hm...vi är ju pensionärer och hade dessutom 7 hundar med oss och det gjorde inte det hela lättare, men nu är det gjort och det var roligt.

Karta över nationalparken med dess vandringsleder. Finns många att välja på men vi valde den gula leden som går genom Stenkälla och startar från huvudentrén. Det pågick en stor ombyggnad och stora förbättringar utefter leden, så när det blir klart om ett år så får man nog åka dit igen och kolla

Här står vi nästan ovanför trädtopparna. Tyvärr får man inte det fantastiska intrycket från en bild som man får i verkligheten. Det var oerhört brant!

Guldet glimmar

Mycket väl märkta leder. Behövdes då det var svårt att veta var man skulle gå annars

En hel del spångar. Nu fanns det inget vatten någonstans så det gick bra att gå bredvid om man ville

All skog återgår till naturen

Ett enormt klippblock! Tänk att inlandsisen gjort allt detta

Många naturliga grottor. Undrar just om rävar och dyligt bor där eller om det är för mycket folk som passerar

Inte helt lätta "gångstigar"

Det var jobbigt även för hundarna att klättra och gå i konstiga trappor

Husse med Nóri, Smilla och Blondie

Det var bara 6 grader varmt, därav täcke på en del hundar, men det kändes väldigt onödigt faktiskt. Själv blev man ganska svettig av allt klättrande upp och ner

Jag själv med Vanessa, Fi-Fi, Sunny och Lycca

Det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Risk både att halka och snubbla. Inte enklare av att vissa hundar drar!

Här kan man söka sina rötter!!!

Fantastiskt vackert med alla höstfärger

Äntligen har vi gått runt helskinnade och är framme vid Stora Trehörningen. Därefter tog vi bilen och passerade Stigmanspasset

Här kommer man inte undan, branta sidor åt båda håll

Sen fortsatte vi till Vitsand, där vi varit förut

En sån där sandstrand som man ville släppa hundarna lösa på! Men det pågick byggnadsarbete även där, så det var bara att tänka tanken....men en annan gång kanske. Fast hundar får inte gå lösa i naturreservat, men en liten, liten rusch hade väl inte gjort så mycket!

Som sagt så satsas det mycket där upp nu i reservatet. Även om naturen ska vara orörd så måste man ju kunna komma fram om det ska vara en led. 20 miljoner satsas på nödvändiga åtgärder och jag tror det blir väldigt bra när det blir klart. Vi får väl åka dit igen. Det finns ju många fler leder att utforska...

Då får man passa på och vara ute mycket

Därför blev det en kort tur ner till sjön, men där tillbringade vi nästan 2 timmar i det underbara vädret. Bara att strosa runt, placera rumpan på olika stenar och vara skjutklar med kameran, det är inte helt fel. Livskvalitet med andra ord. Med rätt kamera med så blir det många bilder. Svårt att gallra men några blev ju kvar!

Sunny, Blondie och Lycca hade jag med mig.

Extremt lågvatten, vilket uppskattas

En suddig skarv på ett skär

En annan skarv som lyfte mot skyn

Kinnekulle, svagt solbelyst

Härligt kala klipphällar

Blondie luktar efter något intressant

Sunny, lös för första gången sen i maj. Först skadade hon ju tassen, sen var ju operationen, men nu fick hon gå lös och hon rusade inte omkring som en tok som väl var

Fågelbajs kan man leka med

Med bestämda steg...

...mot något spännande

Hade det inte varit för reflexhalsbandet så hade hon knappt synts

T o m rumpan är söt

Spegel spegel...

Blondies fina öron

Bra träning för balansen att gå på såna här stenar, både för hundar och matte

Sunny

Blondie känns väl igen på sina ärrade framben

Sunny

Sunny

Blondie

Sunny

Suddiga hundar men skarp bakgrund

Lycca i full fart

Lycca och Blondie gosar lite

Som ringar på vattnet

Sunny x två

Blondie hoppar

Lycca rejsar

Bloggsemestern är tillfälligt slut

Ja, det har verkligen gått lång tid sen sist. Nu har jag så mycket att blogga om så jag vet inte hur jag ska hinna med! Hur som helst så kommer det några bilder på Fi-Fi på sitt första LC prov som var i Strömsholm 1 augusti. Hon tog ju sin licens i höstas men sen har vi inte fått till det, så hon är ju verkligen orutinerad men synnerligen taggad. Hon kom på en 10:e plats i sin klass och det är jag nöjd med!

Här skall hon starta med Springeldens Eia Popeia i första loppet

Båda är mycket focuserade och synnerligen startklara

Så var det loppet slut, roligt var det i alla fall