Minusgrader och vindstilla

Då går det an. Alla vattenfyllda diken var frusna och i kanten på Vänern låg även lite is. En tunn, tunn skorpa.

Vackert var det som vanligt. Man slutar aldrig att förundras över naturens växlingar och att det nästan alltid är vackert om det så blåser halv storm eller som i dag inte är någon vind alls. Allt har sin tjusning för ögat, inte för kroppen kanske. Jag finner inget nöje i kylan egentligen och detta påpaltande av kläder...usch. Jag vill bara kunna öppna dörren och gå...

Vatten och horisont i ett

Stilla...rofyllt...

Blondie

Perfekta rosenöron

Hon lyssnar på drevskallet från en jakthund långt, långt bort

Tunn, förrädisk is

Oj, där brast den...

...och tokfia fick bada igen...

Såg ut som om det inte var så skönt

Då får man fnatt efteråt...herregud vad den hunden springer, inte stilla en minut när vi är ute