I morgon skall Nóri till Skara Djursjukhus och sövas. Hon stödjer inte på benet än och det är inte normalt, sa veterinären vi pratade med i dag. Tassen är dessutom fortfarande svullen. Hon behöver undersökas i sövt läge. Hon är jättesvår att ge lugnande, hon vill liksom inte slappna av. Så för att kunna känna ordentligt och även röntga så behöver hon vara helslapp. Så halv 2 i morgon......Hoppas inte det är något allvarligt som gör att hon inte kan springa mer.....det vore ett ovärdigt liv för denna vilda och livsglada hund....det KAN vara korsbandet....men de ordet vill jag inte höra....så HÅLL TUMMARNA....

Det är ju så här vi vill se Nóri....och det är så här hon vill springa....

Nóri hoppar omkring på 3 ben. Det är väldigt praktiskt egentligen för Vanessa och Nóri kan vara ihop hela tiden utan att det blir rejs i "velodromsoffan". Nej skämt åsido så är det lite synd om "Maja Jaguar" Hon varken drar, hoppar upp i luften eller leker. Hon sover mest. I dag skulle veterinären ringt och berättat om det syntes något konstigt i tassen men ingen har ringt. Kanske hade dom mycket att göra en måndag som i dag. Då kommer väl alla som inte ville åka in på helgen om det inte var alldeles nädvändigt, för dyrt blir det med akuta besök.

Vi får ringa själva i morgon så får vi se vad dom säger.

Visst ser hon lite vissen ut?

Vanessa, Blondie och Nóri i "velodromsoffan"

Vanessa har hunnit bli 8 månader men några uppställningsbilder har inte hunnits med. Det kanske kan bli till helgen. Det sa jag förra veckan också men vips så var helgen slut och mörkret föll fortare än man anade och då blir inga kort tagna. Trist med inomhuskort och fulgröna ögon.

Såna skogsmarodörer, ta ner vacker och fin skog! Ja, det är väl ett nödvändigt ont men inte ser det roligt ut inte. Det tar ju många år innan naturen återhämtar sig.

Fult

Det var en gång en jordkällare

När jag precis kommit hem med hundarna från promenaden så får jag ett SMS från Claes-Göran från en annan skog där han går med Nóri. Har har sprungit fritt en stund och kommit tillbaka på tre ben. Ja, hon hade alla benen med sig men höger bak var i upphissat läga så att säga. För säkerhets skull så tog jag bilen och mötte dom så att hon inte skulle behöva belasta ifall det var något allvarligt. Typiskt helg, tänker man och ser plånboken krympa.

Ringde Skara och de tyckte att hon borde kollas. Hon satte sig och la sig ner utan problem men ont hade hon när hon stod upp. Jag tänkte på korsband som kunde vara av men jag vet inte symtomen. Men husse åkte in med henne i alla fall. Fick tid till klockan 2 och sen var han hemma klockan 6. Vilken tid det tog. Det kom in andra akutfall under tiden så klart och röntgen går ju aldrig fort. Det blev taget en hel drös bilder på benet men det var helt okey, däremot var det ev. något i ett falangben i tassen men en annan vet. skulle titta på det på måndag så hon fick åka hem med recept på vila och Norocarp i 5 dagar. Tassen hade hunnit bli svullen nu och jag tog några kort på den. 

Viss skillnad på vänster och höger tass.

Ja, så kan det gå men idag är det inga problem för Nóri att vila för hon är riktigt trött efter vet. besöket. I morgon åker vi på 13-årskalas. Det är Jessica som fyller och hon skall bjuda på smörgåstårta bl.a. Det ser vi fram emot. En sån dag blir det automatiskt vilodag för hundarna då de ligger i bilen. Som väl är har vi värmare i bilen så de ligger gott och varmt. Det blir förstås korta promenader och så får de nog komma in till kalaset och hälsa på lite. 

I helgen gjorde vi årets sista husvagnstripp. Det blev en resa på ca 45 mil, Vänern runt. Vi åkte medsols, så att säga och startade mot kusten. Lite småvägar till Halle- och Hunneberg först.

Halleberg med sina enormt branta sluttningar

Sen vidare mot Håverud

Där uppe var det lätt att få svindel

Fantastiskt att kunna bygga något sånt här och som dessutom kan hålla för fartyg

Slussen mellan Dalslands kanal och Vänern

Längst bort syns Vänern

Kul att ta kort på varann

Sen gick färden vidare

Utanför Säffle ligger denna camping som vi sov två nätter på

Inte så många campare

Det blev många och långa hundpromenade i det härliga höstvädret

Naturen ser ut som hemma

Detta skulle lika gärna kunna vara hemma men fint var det i alla fall

På kvällarna tände vi detta mysiga värmeljus. Det kommer från Laxå glashytta som fanns en gång i tiden. Turbo (Accent´s Keen Kevin) vann detta på en SKK utställning i Askersund för många år sen och tro det eller ej men duken har jag gjort när jag gick i skolan en gång för hundra år sen och jag begriper inte att den ens finns kvar!!!

Husse, Nóri och Nova

Vanessa framifrån....

....och bakifrån

Smilla, innifrån....

....och utifrån

Blondie

Sunny, förnäm eller?

Nóri 

Efter dessa tre dagar var det dags att åka hemåt. Hade tänkt hälsa på en valpköpare utanför Karlstad, en kullbror till Blondie bor där, men de var tyvärr inte hemma, så det blev till att åka vidare och väl i Mariestad så fick pappa ett besök av oss i stället. Det var uppskattat.

Nu är det höstlov. Jag har tagit ledigt från i går och resten av veckan. Härligt! Varmt och skönt ute. Det blev en skön promenad med hundarna på morgonen men dom fastnade inte på några bilder, konstigt nog. De sprang nog för fort. Naturen fastnade dock. Den stod still. Även Vänern var helt stilla i det disiga vädret.

Här är det så brant så då gäller koppel på

Verkligen höststämning 

Våra hundar får ju från och till ben. Mest märgben men ibland andra råa ben och visst, det finns alltid en risk med ben men det värsta jag varit med om var när jag skulle ge dom såna där mjuka ben som är bra för tänderna.

Ofarligt?

Jag har delat ett ben i tre delar och det är så det blir när dom får dom. De fattar tag i benet som om det vore en apportbock. Sen biter dom till och benet går av som på bilden. Den mellersta biten har sen satt sig mitt i gommen, varav hundarna i fråga fått panik och börjat riva sig med framtassarna på munnen. Naturligtvis har dom inte kommit åt benbiten utan den har suttit fast. Som väl är så har jag varje gång varit där och kunnat ingripa. Men det har inte skett utan blodvite. Sunny har varje gång varit blodig runt munnen. Nu har det hänt flera gånger så nu ger jag aldrig ett helt ben utan delar det i bitar. Det är inte helt lätt att avlägsna ett ben när de har panik. Jag undrar vad som hänt om dom varit själva hemma.

Om jag skall iväg någon gång och hundarna skall vara hemma så får dom en tuggpinne var att roa sig med. Tuggpinnarna har varit av en annan sort och det har nog gått bra eftersom jag inget märkt när jag kommit hem.

Kanske kan det ge en tankeställare i alla fall. Det har säkert inte hänt bara mig.