Nya bilder på Donnas framskridna dräktighet finns på

www.nahiniz.se

Sent på söndagen var vi hemma igen. Innan vi packade husvagnen för att åka så hade Smilla parkerat sig så fint på byrån mellan våra sängar så jag avslutar helgen med en bild på henne.

Sitter jag bra så här, matte?

Det var två trevliga dagar i husdjurens tecken. På morgonen började vi ställa i ordning våra grejer och alla djuren på mässan kom på plats.

Här är vår monter. 20 kvm och 3 bord ingick i priset. Fick besök av både dotter och barnbarn och av kompisarna från Holsjunga som vi besökte nyss när vi var på revyn i Falkenberg. Det var trevligt. Mycket folk var det hela dagen. Inne pågick kaninbedömning av över 500 djur.

Här skall det koras en vinnare. Speaker och chefsdomare var till höger Kjell Carnbrant och näst längst till vänster står Peter Landberg också han domare. De har ju whippet också (kennel Hickory) Vann gjorde kaninen till vänster. Den blev alltså BEST IN SHOW. Är inte så insatt i kaninbedömning trots att vi själva sysslade med utställningskaniner (dvärgvädur) och reste runt lite och ställde ut förr på 70- talet. Man glömmer!

Här är alla kaninburarna med de kaniner som deltog i utställningen

Hade bilderna kunnat visas i bredd så hade det blivit en panoramabild över hela hallen.

Här var en riktig "fulsöting" ett nakenmarsvin. Skall bara finnas hår på nosrygg, öron och ben. Den var så go och varm att ta i. Den var till salu. Påminner lite om en Kapybara. Ett vattensvin som lever i Sydamerika.

Här ett annat "sällskapsdjur" som visades av Dingle Naturbruksgymnasium. Kommer inte ihåg vad den kallas men det känns inte så viktigt!

Ormuppvisning var det båda dagarna. Denna ormen var väldigt läcker.

Göteborgs Fågelförening hade aror och kakaduor bl.a Här en Tritonkakadua. Den satt i huvudet på sin matte hela dan. Jag undrar om den var rumsren? Här informerades om att det är mycket jobb att ha en stor papegoja om den skall leva ensam. Den måste ha sysselsättning och får inte var ensam längre än en hund, alltså inte mer än 4-5 timmer om dagen. Klarar man inte det så får man skaffa en partner till gojan och en stor voljär. Inget att ha i lägenhet kanske då de är ganska högljudda.

Utomhus var det kaninhoppning i stor skala och det var många duktiga ekipage. Otroligt vad långt och högt dom kunde hoppa.

En border collie visade sin skicklighet i att få en flock får dit dom inte ville gå. Ett härligt samarbete mellan förare och hund med bara visselsignaler. Speakern informerade om hur viktigt det är för en border collie att ha en arbetsuppgift i livet. Helst vallning men i brist på det så finns det ju annat men det viktigaste var att inte skaffa en sån ras bara för sällskap. Då blir det kaos i huvudet på den stackarn som inte får utlopp för sin energi på rätt sätt.

Då åkte vi som sagt ner till Tånga Hed. Fick ett SMS från Nemos matte och husse där dom frågade om de fick komma på kvällen och ha med sig en god kaka. Naturligtvis, det tackar man inte nej till.

Så glad blev Nemo över besöket. Trodde inte han skulle kunna följa med in i vagnen för både Fejdi och Smilla löper men vi satt utanför husvagnen i det sköna vädret och det gick bra att ha honom med. Damerna säger ifrån! Så det var bara att veta sin plats. Nemos matte, Kerstin, hade målat en tavla på Smilla som jag fick. En väldigt fin tavla som jag blev mycket glad över. Skall ta kort på den och visa...

I dag hände något som aldrig får hända.

Jag tog en halvtimmes koppelpromenad med hundarna efter att dom ätit i eftermiddag. En underbart skön promenad med stilla duggregn. Det var varmt så jag hade bara linne på mig (+ lite till) och hundarna gick så lugnt, så lugnt. Några bakom, några på var sida om mig. En sån där promenad där man går och tänker på allt annat än vad som är runtom.

Så plötsligt "flyger" ett rådjur upp ett par meter framför oss och explosionen var ett faktum. Jag hinner snabbt tänka att skall jag inte flyga med så måste jag släppa hundarna. Jag släpper motvilligt alla kopplena samtidigt som jag flyger med och gör en snygg buklandning och tänker "neeej, inte med kopplena efter" Såg genast hemska scener framför mig med hundar som fastnat kilometervis bort i skogen.

Insåg att jag var oskadd men blöt och smutsig och sen var det bara att vänta. Tittade på klockan för att veta hur "många timmar" det skulle ta.

Efter ca 30 sekunder kommer Muscot och efter ytterligare 30 sekunder kommer Fejdi och Blondie. Då tänkte jag att nu har jag ju i alla fall hälften räddade. Lite mer väntan och så kommer Sunny och Nova. Naturligtvis fattas Smilla, vem annars!

Jag visslar och ropar men inget hörs så jag bestämmer mig för att gå hemåt och öppna så hon kan komma in om hon skulle springa hem. Men då kommer nån slags känguru hoppandes på vägen. Det var Smilla med kopplet som en snara om båda bakbenen så hon kunde inte annat än hoppa jämfota. Såg lite lustigt ut och just då föll en sten från mitt hjärta att alla var helskinnade, fast blöta och smutsiga.

Ja fy det var en pärs. Det tog bara 9 minuter alltihop men kändes längre naturligtvis.

Vad lärde man sig av detta måntro? Jo, att det duger inte att gå i andra tankar när man har så explosiva hundar i koppel och skogen är full av vilda djur. Det gäller att ha kontroll.