Så heter hela området där vi var. Vi hade helt fantastiskt stora ytor till förfogande.

Här står vi med husvagn och bil i vinkel och båda markiserna ute. Det gick utmärkt att stå så och sälja. Visserligen var vädret lite si och så men det blåste inte mycket för då hade det varit omöjligt att stå så.

Här skedde också prisutdelningen på eftermiddagen båda dagarna så vi stod väldigt bra till.

Hundarna kunde vara ute bakom kompostnäten tack vare att det inte såg banan där de skulle springa så de fattade aldrig vad som pågick. Inte förrän det var dags.

Det gula är sågspån från en fönsterfabrik som låg på området. Tack vare den sågspånshögen så såg hundarna inte banan. Här håller vädret på att dra ihop sig om man säger så....

Något mörkare än i verkligheten är detta kort men nog var det kusligt på himlen. Till höger syns en av hangarerna.

Har inga bra bilder från själva provet så det får räcka med dessa väderbilder. Det var bra väder däremellan. Ännu bättre blev det när vi skulle åka hem dagen efter, men så är det ju ofta.

Det borde vara förbjudet att gå ut utan kamera!

I dag så gjorde jag det, enbart på grund av att jag inte iddes gå ut efter midjeväskan i husvagnen (10 meter att gå) Eftersom jag inte hade några fickor på kläderna i dag så blev det utan kamera. Tänkte att jag går ju så ofta ner till samma klippor och tar kort och samma hundar är också med så det kanske blir tjatigt med alla dessa bilder man sparar.

När jag kom ner till sjön så konstaterade jag först och främst att det var mycket högre vattenstånd nu efter allt regnande så snart kanske man inte kan gå ut längst ut på udden vid Rivenäs. Men ännu gick det bra. När jag släppt hundarna där så tittar jag ut över vassen och där kommer ett svanpar med fyra duniga ungar simmandes mot oss. De var ca 20 meter ut i sjön och jag har ingen kamera.

Så småningom gick jag därifrån för att gå till andra sidan berget några hundra meter bort. När jag kommer dit så har svanarna simmat med och rundat berget. Retfullt ligger dom där och gör sig fotograferingsbara!

Jag kom att tänka på en annan gång när jag inte hade med kameran och då låg det hundratals skarvar och simmade i viken. Synen när alla  lyfte på en gång  glömmer jag aldrig. Liknade nästan gräshoppssvärmarna i Australien, om man får lov att ta i lite. Efter den gången lovade jag mig själv att alltid ha kameran i fickan.

När jag gått en bit till och tittar ut över nejden så är klipporna svarta och jag konstaterar snabbt att det är skarvar och jag har ingen kamera.

Nu flög dom aldrig iväg men ändå. Mycket retligt var det i alla fall.

Men hundarna var nöjda efter att fått vara fria och lekt i vattnet. Det blir ju lite mycket koppelpromenader och stillasittande när man är ute med husvagnen, åtminstone för de som inte tävlar eller ställs ut.

I morgon skall jag gå till samma ställe och ha kameran med.