Äntligen är vår glada tjej hemma igen. I dag var vi återigen ute i skogen när veterinären ringde. Men det var bara för att meddela att Fejdi kunde få komma hem redan i dag. Så vi samlade ihop gänget och skyndade oss hem. Man vill ju inte missa någon tid. Ändå har hon bara varit borta i 3 dygn. Det känns som mycket längre, men det har väl med oron att göra. Fy och usch...

Nu är det ju inget som säger att allt är frid och fröjd bara för att hon är hemma. Skall förklara det där med att musklerna läcker blod. Läser innantill på papprena jag fått med hem angående eftervård.

"Hon var positiv på stickan för hemoglobin, dvs blod, men då blodprovet visat förhöjda muskelenzymer bedömer jag att det rör sig om myoglobin, som är ett muskelfärgämne. Stickan skiljer inte dessa åt. Eftersom febern inte gick ned och hon inte ville äta, sattes kortison in natten mot lördag. Några timmar senare hade hon piggnat till ooch åt med god aptit. Hon har sedan dess fortsatt vara feberfri och ätit. Tyvärr har jag ingen säker diagnos, men jag tror hon har någon form av immunologisk bakgrund på sin muskelinflammation, eftersom hon svarat så snabbt på kortison."

Så långt info från veterinären.

Hon skall ta det lugnt ett tag (det blir inga tvåtimmarsrundor) och så skall jag kolla hennes temp då och då. Hon skall tillbaka på koll den 24 februari om hon inte blir sämre.

När jag hämtade henne i Skara så blev hon så otroligt glad och viftade på svansen som en labrador nästan. En av skötarna kom in extra och sa adjö till henne, hon tyckte så mycket om Fejdi. Själv hade hon en greyhound.

Sen när Fejdi kom hem till flocken fick hon ett mycket varmt mottagande. Oj, oj, oj vad glada de blev. Smilla blev fullständigt till sig i trasorna och sen la hon sig i bädden bredvid Fejdi. Så gulligt!

Ja, det var väl allt om Fejdi så här långt.

Tusen tack alla gulliga människor från alla håll som hört av sig och stöttat. Det känns bra!